Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
sitet är så i ögonen fallande, att jag ej behöfver närmare ingå
härpå. I stort kan detta ses af förekomsten på Jeitingen från
hafvet ända upp till toppen, 20 m. ö. h., dit saltvattenstänket på grund
af det exponerade läget kan nå; i smått af Manra-båUei en
miniature rundt vattenbrämet i hällkaren (Jeitingen och Fjäderholmarne).
Detta beroende är för öfrigt utmärkt behandladt och illustreradt af
Warming, 190(5, p. (5—8. Warming, I. c. p. 8 och 19, liksom
Gal-løe, p. 358, anser alt V. maura är ömtålig för starkt ljus. Detta
torde vara riktigt, men enligt min tanke är solljusets inverkan
härvidlag mera indirekt. Det är uttorkningen, som den icke kan
tåla till mer än en viss grad, tv den växer yppigt och väl utbildad
på starkt solexponerade sydhällar, men här icke så högt som på
nordhällarne, enär på de förras öfre delar vattenindränkningarne
uttorka fortare än på de senares.
I supralitoralregionens allra understa delar är ej sällan en annan
formation utbildad: Lichina-formation en. Den har sällan mer än
1-2 dm. vertikal utsträckning. Den består af Lichina confinis, hvars
upprätta Fiiciis-liknande skottsystem höja sig öfver den krusta af
Verrucaria maura och Hildenbrandlia rosea, som täcker hällens vta.
Då den sällsynta L. pijgmæa uppträder, tyckes den bilda en undre
facies, i hvilken jag också antecknat Pelvetia canaliculata som
utlöpare från det underliggande Pelvetia-bältet, på c:a 1 dm. vertikal
höjd, ofvan hvilken kommer en öfre L. co/?/»n’s-facies af samma
vertikala dimensioner. Oftast nå dock ej Lic/una-arterna
forma-tionsbildande frekvens, men deras allmänna och karaktäristiska
uppträdande i svallbältets understa del berättigar alt vid behof
uppställa en underafdelning: Lichina-bältet.
Dessa nu nämnda lafvar bruka någon gång och enligt min tanke
med rätta kallas halofila. Men äro de möjligen också nitrofila?
Med vågorna uppvräkas plankton och drift, och klippornas
vegetation kan ej undgå infiltration af växt- och djurdelar, ofta
synnerligen kväfverika, hvilkas sönderdelningsprodukter sedan kunna
komma den tillgodo.
Hur det i själfva verket förhåller sig med Verrucaria marnas och
Lic/i/na-arternas nitrofili lämnar jag tillsvidare därhän, men alt en
sådan spelar in i stormbällsvegetationen som en viktig faktor i dess
ka-raktärskonstituenters ekologi, håller jag som mycket troligt.
Hvad som först faller i ögonen på ett väl utveckladt stormbälte
inom ett granit- eller gneissområde, är dess ljusa färg, bjärt
af-stickande mot det kolsvarta svallbältet. Vid närmare analys visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
