Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
876
jag tillsvidare ej medtagit dess representanter i de ofvanstående
listorna, ehuru nitrofilismen här tydligen spelar en viktig roll.
Då de ledande synpunkterna för denna undersökning äro alldeles
nya, finnes föga att ur litteraturen hämta till komplettering. Ett
och annat står dock redan nu att få.
Från den andra (1802) af de lapplandsfärder, hvilkas resultat
ligga som solida grundstenar för den moderna växtgeografien,
hem-bragte Wahlenberg en rad af observationer öfver en märklig lafflora,
som han uppdagat på Finnmarkens kustklippor. Denna Hora, öfver
hvilken sedan Th. Fries under sina resor på 1850- och 1860-talen
gjorde nya, betydelsefulla rön, torde, om speciella studier ägnas
häråt, kunna väsentligt vidga vår kännedom om den supralitorala
och den ornitokoprolila lafvegetationens biologi. Jämte de många
arter, hvilka Wahlenberg och Th. Fries funnit »in scopulis
marinis quam maxime venlosis insularum litorumque», »in lapidibus
litoralibus, Iluxo maris interdum irrigatis etc.», som tydligen
tillhöra subitoralen, ha några anträffats t. ex »in ipsis cacuminibus
ai|li ii m Finmarkiæ (v. c. circa Gjæsvær)» (Lecanora atrosulpluirea
(Wnbg.) Ach. a normalis Th. Fr.). Bland dessa finnas säkerligen
ornitokoprofiler. Som en sådan torde få sättas den eleganta Lecanora
straminea (Wnbg.) Ach., just såsom L. saxicola och L. cartilaginea
tillhörande undersläktet Placodium (Hill) Th. Fr., om hvilken
Th. Fries efter Wahlenbergs och egna iakttagelser i Lieh. Sc., p.
224 anför: »Ad saxa majora solitaria secus litora marina (ubi lari
quie-scentes sedem præcipue eligunt) atque in lumulis lapideis signi causa
a piscatoribus in montium maritimarum cacuminibus exstructis—
passim copiosa. In ipsis rupibus rarius observatur. Ventorum
violentiæ, ut rite observavit Wahlenberg, quam maxime exposita
loca sibi expostulat nec alibi crescit.»
Ett område af jorden, där helt säkert de ornitokoprofila lafvarne få
en relativt större betydelse än annars, torde vara de af
pingvinkolo-nier bebodda delarne af södra halfklotet. Några undersökningar
öfver lafvegetationen därstädes från denna synpunkt äro ej gjorda,
men man behöfver blott läsa Skottsbergs skildringar af dylika
lokaler, jämförda med Darbishires laflistor, för att få ett bestämdt
intryck, som helt säkert ej direkt härpå inriktade iakttagelser skola
jäfva, att deras lafflora är en vikariatllora till våra fågeltoppars och
deras sippervattensytors.
Först är att märka, som Skottsberg ofta framhåller, i hvilken
stor utsträckning pingvinexkrementen döda vegetation. Han säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
