- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Första årgången (händelserna 1923) /
93

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1923

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F:)agdad», »Porten», vart och ett visande originella uppslag, om också personteckningen
ofta stannar i skuggspelsaktigt manér. En egendomlig produkt är Pär Lagerkvists
»Den osynlige», ett försök till modernt mysteriespel i en allmän, öververklig miljö.

Utanför skönlitteraturen i trängre mening falla några böcker, som likväl hört
till årets mest uppmärksammade. Elin Wägners skildringar »Från Seine, Rhen och
Ruhr» ha vunnit erkännande för objektiv syn i förening med human känsla. Anders
Österlings resebrev »P2n fläkt av Indien» samla de brokigt skiftande intrycken i en
konstnärligt slipad form. En behagfull volym i samma genre är Anna Lenah Elgströms
»Elfenbenstornet». Bengt Berg har i »De sista örnarna» med vanlig brio förhärligat
ett nytt stycke av den bevingade nordiska naturen. Henning Bergers »En katt», ett
försök till djurpsykologi på fri hand, hör på sitt sätt onekligen till hans personliga
böcker. Fredrik Böök har i sin till Nordiska museets jubileum författade biografi
över Artur Hazelius rest ett i allo värdigt monument över en märklig svensk
personlighet. Förutom en innehållsrik samlingsvolym »Kätterier» med artiklar och
essayer i många ämnen har August Brunius utgivit en liten mönstergill handbok i
»Modern engelsk litteratur». Ivan Oljelund har i »Svenska bref», möjligen efter
mönster av italienaren Prezzolini, men säkerligen i tecknet av Strindbergs Nya riket,
försökt anställa en generalmönstring med det aktuella svenska samhället. Personliga
motiv och ett visst publikfrieri grumla ibland intrycket, men boken har
uppfriskande moment och det satiriska handlaget är omisskännligt.

Översättningslitteraturen måste givetvis helt utelämnas i denna samimanträngda
revy, men ett och annat företag är dock av sådan litteraturhistorisk och nationell
vikt, att ett påpekande är av nöden. Utgivandet av Per Hallströms
Shakespeare-översättning har sålunda fortskridit under detta år, och särskilt ett par av de
romantiska dramerna, »Romeo och Julia» och »Midsommarnattsdrömmen», visa den
nya tolkningens fulla berättigande. Johan Bergman har åstadkommit en ny
översättning av Vergilius »Sagan om .E^neas», som äger de bästa förutsättningar att
efterträda den sedan länge föråldrade Adlerbethska. Goethes berömda självbiografi, som
egendomligt nog icke förut finns på vårt språk, har nu börjat översättas av
Anders Österling; första delen av »Dikt och sanning» föreligger i en vårdad upplaga.

En ny edition av Erik Gustaf Geijers »Samlade skrifter» har under året börjat
utgivas under redaktion av John Landquist och avsedd att även omfatta en del
material, som icke medtogs i den äldre upplagan av 1849. De under utgivning varande
standardupplagorna av Esaias Tegnér och C. J. L. Almqvist ha raskt skridit framåt,
den förra så långt, att nu endast en avslutande del återstår. En upplaga av Viktor
Rydbergs Bref har även börjat redigeras, och den utkomna första volymen innehåller
korrespondensen med S. A. Hedlund.

Den slutreflexion, som årets svenska bokmarknad kan föranleda, blir sålunda med
en omändring av det latinska talesättet: non multum, sed multa — icke mycket, men
mångahanda. Om det gällde att för en utländsk intresserad peka ut tre å fyra av de
nya verk, som bäst representera Sveriges litteratur just nu, skulle valet denna gång
vara synnerligen vanskligt. Men på många händer har dock uträttats ett arbete, som
vittnar om att hjulet hålles i sakta rörelse, trots alla deprimerande återverkningar
från den stora europeiska organismen, som så tröstlöst råkat i olag. I jämförelse
med andra nationer kan den svenska litteraturen f. n. icke kallas direkt fattig, men
den allmänna villrådigheten om framtidens villkor framträder typiskt i dess
avvaktande och något passiva hållning. Man väntar på nya signaler, utan att veta
varifrån de kunna väntas.

— 93 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:36:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1923/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free