Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga händelser. Av pastor O. Mannström - Ekumeniska mötet i Stockholm 19-30 augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n:o 5, som stannade kvar i Stockholm och hade sina sammankomster i riksdagshuset.
Sektionsarbetena ägde rum den 12—17 augusti och de avslutande senare
plenarsammanträdena den 17—-19 augusti.
Det rent lokala förberedelsearbetet hade utförts av en svensk kommitté med
major Anders Sjöstedt såsom sekreterare. Ekumeniska mötets byrå, liksom
sekretariaten och själva mötesförhandlingarna förlagda till Musikaliska akademien, hade
såsom chef generalmajor O. B. Malm.
Mötet var av officiellt kyrklig karaktär, i det att deltagarna voro delegerade,
utsedda genom de olika kyrkosamfundens självskrivna eller befullmäktigade organ.
Presidiet för internationella kommittén för mötets anordnande utgjordes av
ärkebiskopen av Canterbury och patriarken av Konstantinopel, i kraft av deras ämbeten,
samt ärkebiskopen i Uppsala och presbyterianske missionsdirektorn i U. S. A. dr
A. Brown. I stället för de två förstnämnda, som voro förhindrade att infinna sig vid
mötet, fungerade deras ställföreträdare biskopen av Winchester och metropoliten
av Thyateira såsom ordförande jämte ärkebiskop Söderblom och dr Brown.
Den 18 augusti anlände de flesta mötesdeltagarna; den förnämsta av dem alla,
den vördnadsvärde, åldrige patriarken Photios av Alexandria, som blev mötets
populäraste personlighet, hade inträffat redan den 14.
Inalles var antalet delegerade 600, representerande 31 kyrkosamfund och 37
nationer och utgörande i stor sett spetsarna av den kyrkliga organisationen och det
frivilliga kyrkligt sociala arbetet. Representationen grundade sig på noggrant
bearbetade officiella statistiska uppgifter och följde en fallande skala, fastställd av en
kommission i Uppsala. Mötet var indelat i fyra sektioner: en europeisk, en brittisk,
en amerikansk och en österländsk.
Det var alltså en mycket representativ församling, som onsdagen den 19 augusti
tågade till Stockholms Storkyrka, där mötets första gudstjänst hölls. Särskild
uppmärksamhet väckte orientalerna, och det är knappast för mycket sagt, att dessa kyrkliga
värdighetsinnehavare, vilkas titlar voro förbundna med sådana för kristna hjärtan
så dyrbara namn som Jerusalem och Antiokia och Alexandria, kommo att i det svenska
folkmedvetandet intaga en särställning. Gudstj änst en i Nikolai blev ett världshistoriskt
ögonblick på flerahanda sätt, men främst därigenom att Västerlandets och
Österlandets kyrkor åter här förenades i lov och tillbedjan efter att i närmare ett årtusende
hava vandrat skilda vägar. Ett symboliskt uttryck fick detta därigenom att de två
stora processionerna, vilkas medlemmar skrudats i olika sakristior, förenades i kyrkans
korsgång och tågade upp i högkoret, där de två främste från Orienten, patriarkerna
av Alexandria och Nubien, placerades innanför altaret, där svenska präster officierade.
Kl. 12,15 öppnades kongressen av konung Gustaf i Rikssalen med följande
tal (på engelska):
»Med den livligaste tillfredsställelse hälsar jag Eder, kyrkans ombud från gamla och
nya världen, från den ortodoxa och evangeliska kristenheten, välkomna till Sveriges
huvudstad.
För 1600 år sedan samlades den dåtida kristenhetens förtroendemän i Nicaea för att
giva uttryck åt sin tro på vår Frälsares person och Guds väsen och uppenbarelse. Det
möte som nu, över ett och ett halvt årtusende senare, här sammanträder, har ett icke mindre
viktigt syfte. Det vill söka klarlägga vad kristendomen bör och kan göra inför tidens
brännande problem, som kräva gemensamma och målmedvetna ansträngningar av alla goda
krafter för att vinna en lycklig lösning.
Samhällsfrågorna och de internationella spörsmålen sysselsätta alltjämt dem, som i
de olika folkens representationer och i samhällslivets skilda värv fått sig en sådan kallelse
anförtrodd. Men även om det lyckas att åstadkomma goda lagar och välbetänkta åtgärder,
— 62 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
