Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan i remissdebatten, och när längre fram en från högerhåll framförd
inter-pellation bragte saken på tal, anade mången, att regeringen här kunde ställas inför
ett avgörande prov.
Under riksdagens första veckor bragtes också många andra brännbara ämnen
på kamrarnas bord. Högern motionerade om skattebetalning som rösträttsvillkor
och om uppskov med försvarsbeslutet, andra betydelsefulla uppslag att förtiga.
Regeringen själv förelade riksdagen ett vittutseende förslag till reform av k. m :ts
kansli, mot vilket redan från början högst allvarliga anmärkningar gjordes från
skilda håll.
Men ännu avvaktade man de bebådade stora socialförsäkringsförslagen,
framför allt i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Ju längre tiden gick, desto osäkrare
blevo regeringens utsikter att kunna uppfylla sina löften, och det visade sig i mars,
att hela denna invecklade fråga måste ställas på framtiden. Det meddelades, att
ingen proposition härom komrae att framläggas, och det såg ut som om regeringen
därmed vunnit en ytterligare frist. Detta intryck förstärktes därav, att de
borgerliga mellanpartierna vid denna tid av sessionen ännu företedde en ganska tvekande
och föga samlad politik. När interpellationen om den röda soldatinstruktionen
den 20 mars besvarades i andra kammaren, hotade justitieministern med avgång,
om hans ståndpunkt underkändes, och följden blev att en medlande ståndpunkt
intogs av såväl liberala som frisinnade. På samma sätt gick det, när motionerna
i fråga om sockerbetsodlingen kommo före. Regeringen hade i denna fråga intagit
en rent passiv hållning, ehuruväl rykten gingo om att jordbruksministern efter
ett besök i Skåne skulle ha översänt till statsministern en formlig avskedsansökan,
när han fann, att ministärens övriga medlemmar icke ville slå in på en positiv
linje. Därmed må vara hur som helst; ett faktum är att motionerna om
statsingripande och statshjälp åt denna näring, av vilken flera landskaps befolkning
var beroende, avslogos av riksdagens majoritet. Även här gingo mellanpartierna
sina egna vägar. Hrr Röing, Eliel Löfgren och greve Raoul Hamilton avstodo
från att rösta, när deras eget säryrkande utslogs i den förberedande voteringen.
Samma splittring framgick under behandlingen av kanslireformen. När andra
kammaren behandlade frågan om kyrkoärendenas förläggande under
justitiedepartementet, brast de frisinnades sammanhållning i denna kammare. Orsakerna
härtill synas dunkla, men tanken på handels- och kommunikationsdepartementens
sammanslagning, vilken framförts av konstitutionsutskottet, torde ha medverkat
till utgången. De borgerliga stodo i varje fall splittrade, och regeringen kunde
därför icke känna sig på allvar hotad.
Motgångar hade dock redan tidigt yppat sig. Den 19 februari hade hr Järte
i en interpellationsdebatt om obligatorisk skiljedom vid samhällsfarliga
arbetsinställelser riktat en stort anlagd och skickligt utformad kritik mot det
socialdemokratiska partiet. Denna debatt förfelade icke sin verkan. Vidare kom andra
särskilda utskottets uppseendeväckande hänvändelse till vissa ämbetsverk med
begäran om kompletterande uppgifter i fråga om socialförsäkringsförslagen. Genom
denna åtgärd underkände utskottet regeringens och särskilt socialministerns
utredning, och den Sandlerska ministärens prestige led ett betydande avbräck.
Därtill kommo händelserna i Geneve, för vilka redogörelse lämnas på annan plats i
årsboken. Förhandlingarnas förlopp framlades inför riksdagen, där opinionen
visserligen icke så starkt som i pressen tog ställning mot utrikesministern, excellensen
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
