- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjärde årgången (händelserna 1926) /
352

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1926. Av Pehr H. Norrmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

universitetets i Helsingfors fullständiga förfinskning — de svenska studenterna,
en dryg fjärdedel av de vid universitetet inskrivna, skulle enligt motionen för
framtiden hänvisas till en privat högskoleinstitution, som kunde påräkna ett efter
den svenska befolkningsnumerären proportionerat statsbidrag, uppgående till högst
1/10 av universitetets. Denna motion erhöll på hösten (27 okt.) ett motstycke i
den framställning, som från de finska tekniska studerandenas organisation vid
Tekniska högskolan riktades till högskolans lärarråd, om slopande av de — för
övrigt mycket fåtaliga — svenska föreläsningar, som ännu hållas vid skolan, vars
elever dock till 30 % äro svenskspråkiga. — Båda aktionerna kunna ställas i’
samband med det mäktiga uppsving, som den äktfinska rörelsen
(»aitosuomalai-suus») under året haft att anteckna och som den 1 mars erhöll sin organisatoriska
bekräftelse, då de äktfinska klubbarna i hela landet sammanslötos till ett äktfinskt
riksförbund under professor I. Leiviskäs ledning och med uttrycklig uppgift »att
bekämpa svenskheten i alla dess yttringar». Ett resultat av äktfinsk propaganda
inom akademiska kretsar, vilket väckte uppmärksamhet även utanför landets
gränser, var den hänvändelse till Sveriges studenter beträffande
Västerbottens-finnarnas ställning, som beslöts vid Helsingfors (finska) studentkårs möte den
24 mars.

Den stigande nationalistiska flodvågen ryckte slutligen även regeringen med sig.
Skarp kritik framkallade på svenskt håll undervisningsministerns förbud (26 maj)
mot användandet av ordet »finländare» i skolböcker avsedda för statsskolor eller
för statsunderstödda privatläroverk i Finland, liksom än mer den serie av
för-finskningsåtgärder, som vid samma tid inleddes av handelsministern Reinikka.
En framställning av denne till sjöfartsstyrelsen beträffande omedelbart införande
av finskt kommandospråk på statens samtliga isbrytare, lots- och
inspektionsfartyg m. m. besvarades av styrelsen med en hänvisning till de svårigheter, som
åtgärden skulle bereda fartygens till övervägande del bland den svenska
skärgårds-allmogen rekryterade manskap. Svaret tillfredsställde icke minister R., som under
sommarens lopp lyckades »på lämpligt sätt förändra styrelsens sammansättning»
— bl. a. genom att icke bevilja en av dess högst förtjänta medlemmar ansökt
åldersdispens — varefter han förnyade sin framställning, som nu i huvudsak ledde till
avsett resultat. Denna framgång följdes snart av andra. Lotsinspektions- och
fyrfartyg erhöllo finska namn, liksom — i de sistnämnda fallen — de grund vid
vilka de voro utplacerade; det svenska ordet »Lots» avlägsnades från
lotsstationerna vid de bottniska hamnarna och de svenska lotsstationernas namn från
lots-stugorna vid sydkusten. Befälhavaren på landets största isbrytare Jääkarhu, landets
erkänt erfarnaste och skickligaste isbrytarkapten, vägrades ansökt åldersdispens
och ersattes med en finsk sjökapten, som saknade varje erfarenhet på här
ifrågavarande specialområde.

Som en åtgärd, för vilken regeringen icke kunde göras ansvarig men som var
karakteristisk för den allmänna situationen, kan slutligen nämnas en åtgärd som
på hösten vidtogs av armébefälhavaren general Sihvo. Redan på våren hade denne,
då chef för krigsskolan, fäst uppmärksamheten vid sig genom en bestämmelse, att
hädanefter intentamen till krigshögskolan skulle försiggå enbart på finska, och
genom en armédagorder av den 28 okt. förklarade han nu, att han för framtiden
varken komme att godkänna eller tillåta »att de svenska officerarna i armén under
tjänstgöring sinsemellan använde svenska språket som direkt tjänstespråk så att

— 352 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1926/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free