- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Femte årgången (händelserna 1927) /
286

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kinesiska oron. Av fil. lic. Daniel Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den kinesiska oron.

Av fil. lic. Daniel Olsson.

ändelserna i Kina ha under det gångna året ådragit sig mycken uppmärksamhet. De
hade under årets första månader ett högst dramatiskt förlopp, och fara förelåg för
storpolitiska konflikter av allvarligaste natur. Denna fara kan väl nu sägas tillsvidare
vara undanröjd, vilket dock icke betyder, att den politiska situationen blivit klarare; snarare
är den mera förvirrad än någonsin.

Nationalist- (kuomintang-) partiet behärskade vid 1927 års ingång praktiskt taget hela
Sydkina söder om Yangtse med undantag för provinserna Kiangsu och Chekiang och den med
partiet åtminstone så långt det gällde åsikter förbundne general Feng Yiihsiang de båda stora
västra provinserna Kansu och Shensi. En regering etablerade sig i Hankow med Eugen Chen
(född på Trinidad och alltjämt brittisk undersåte) som utrikesminister och den bekante
sovjetagenten Borodin som rådgivare. Över hela Kina men särskilt över de av nationalisttrupperna
»befriade» provinserna gick samtidigt en våg av våldsam nationalism, som vände sig mot
utlänningar i allmänhet men särskilt mot engelsmännen, och i början av januari stormades
med nationalistregeringens goda minne de brittiska koncessionerna i Hankow och Kiukiang av
en uppagiterad mobb. De följande veckornas underhandlingar mellan den från
Peking-legationen nedsände 0’Malley och Eugen Chen — därmed England uppenbarligen de facto
erkände Hankowregeringen — resulterade också i att ovannämnda koncessioner formligen
överlämnades till de kinesiska myndigheterna (traktaten daterad den 19 febr.), en händelse,
som av de engelskspråkiga Shanghaitidningarna stämplades med termen »the great betrayal»,
men som var i god överensstämmelse med den koncilianta politik, England inaugurerat med
sin cirkulärnot av den 18 dec. 1926 (jfr Sv. Dagblrs årsbok IV, s. 285). Senare ha förhandlingar
— dock hitintills resultatlösa —■ inletts med Pekingregeringen om överlämnandet av
koncessionen i Tientsin.

Troligen sågs dock Hankowöverenskommelsen med rätt oblida ögon av nationalistpartiets
extrema element, och den bröt i varje fall icke udden av den främlingsfientliga agitationen.
Oroligheterna medförde också en ödeläggelse av all ekonomisk verksamhet, inför vilken
regeringen var så gott som maktlös. Enligt telegrammen skulle i april antalet arbetslösa i
Hankow ha stigit till 400,000. Under den närmaste tiden kommo emellertid Shanghai och
Nanking i händelsernas mittpunkt, i samband med att nordtrupperna utrymde provinserna vid
nedre Yangtse.

Shanghai togs av nationalisttrupperna den 21—22 mars. Den utländska staden (internationella
settlementet och franska koncessionen), som under normala förhållanden har en utländsk
befolkning på mellan 30- och 40,000 men som nu dessutom var överfull av flyktingar, var
emellertid skyddad av cirka 20,000 man utländska trupper — ungefär hälften brittiska — och
besittningstagandet försiggick, om man bortser från de excesser, plundrande soldathopar begingo i
den kinesiska staden, ganska lugnt. Detta blev dock icke fallet i Nanking. Staden besattes den
24 mars, och omedelbart igångsattes av soldater i uniform hänsynslös plundring av de utländska
konsulaten och övrig utländsk egendom. 5 utlänningar mördades, flera sårades svårt, däribland
den engelske konsuln och en högre japansk militär, och flyende kvinnor och barn utsattes för
gevärseld. I det mest kritiska ögonblicket ingrepo emellertid amerikanska och engelska
kryssare (de japanska tego), och i skydd av deras spärreld, som dödade ett 30-tal kineser,
kunde flyktingarna rädda sig till de ute i floden förankrade krigsskeppen.

Av allt att döma voro uppträdena i Nanking planerade på förhand av mer eller mindre
ansvariga element inom nationalistpartiets vänsterflygel. De skulle tjäna tvenne syften :
dels skulle de omöjliggöra den antikommunistiske överbefälhavaren Chiang Kai-shek (shih),
som blivit en allt besvärligare pjäs i Hankowregeringens politiska spel; dels skulle de
fram-provocera en krigsförklaring av traktatmakterna. Ingendera av dessa syften nåddes emellertid.

Förhållandet till de utländska makterna blev dock en tid mycket spänt, och utefter Yangtse
rådde faktiskt krigstillstånd, i det att patrullerande utländska kryssare blevo föremål för och
besvarade de kinesiska nationalisttruppernas eld. I början av april avläts av U. S. A., England,
Frankrike, Italien och Japan en gemensam not till Hankowregeringen och Chiang, i vilken
bl. a. krävdes skadestånd för Nankinghändelserna och den antiutländska propagandans
upphörande, med risk att eljest nödiga mått och steg skulle vidtagas. Ett fortsatt gemensamt
uppträdande följde dock icke, uppenbarligen på grund av U. S. A:s och Japans vägran. Ehuru
ingen definitiv uppgörelse kom till stånd, inträdde dock efter hand en avspänning — England

— 286 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:26:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1927/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free