Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistorisk revy 1928. Av amanuens Axel Bagge - Den medeltida arkeologien - Statens Historiska museum - Den etnografiska forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samling originalföremål belysande rustningens historia före ovan angivna tidpunkt,
som över huvud taget existerar.
Årets grävningar leddes av amanuensen B. Thordeman vid Historiska museet
i samråd med en dansk fackman dr Poul Nörlund från Köpenhamns
Nationalmuseum. Man utgrävde dels en hittills orörd massgrav nordost om
Valdemarskorset, dels den 1912 delvis undersökta. Fynden bestodo nu liksom förut, de
talrika skelettdelarna undantagna, av rustningsdelar, bl. a. ett antal mycket vackra
ringbrynjehuvor, diverse järnlameller och söljor samt några ur
forskningssynpunkt utomordentligt värdefulla pansarhandskar m. m. Större harneskplåtar och
vapen saknades.
Statens Historiska museum.
Den redan 1926 påbörjade omordningen av museets skådesamling avslutades
under året i och med stenålderssalens färdigställande (brons- och
järnåldersavdelningarna voro färdiga redan 1927). Det gamla uppställningssättet, välkänt för
mången stockholmare, vilket med de ändlösa raderna av till synes likformiga yxor
m. m. eftersträvade massverkan, har i princip frångåtts. I stället har försökts,
dels genom en allmänt genomförd, kraftig utgallring, dels genom en starkare
betonad uppdelning av materialet i vissa huvudgrupper (en kronologisk, avsedd att ge
en sammanträngd översikt av de arkeologiska periodernas viktigaste
fornsaksformer ; en teknisk, visande tillverkningsmetoder o. dyl.; en topografisk, visande de
lokala skiftningarna i fyndmassan och där så kunnat ske framhävande sambandet
mellan bebyggelsens utbredning och den under stenåldern oavbrutet fortskridande
landhöjningen) sökt giva den besökande en mera lättanammad och åskådlig bild
av de arkeologiska väsentligheterna.
Ett parti av stenålderssalen har, trots det synnerligen begränsade utrymmet,
reserverats för den svit av varandra ständigt avlösande »tillfälliga utställningar»,
som museet vid årets början startade. Dessa utställningar, av vilka väl den
märkligaste och mest publikdragande var den, som exponerade ett exklusivt urval av
Korsbetningsfynden (se ovan), avse närmast att för någon tid låta dagens ljus
skina över viktigare fyndgrupper, vilka i vanliga fall på grund av den kända
trångboddheten måste vila i magasinens dunkel.
Den etnologiska forskningen.
Under året fortsattes det omfattande etnologiska fältarbete som står under
ledning av Nordiska museet med mycken energi. Detta kunde ske främst genom
det stöd, som erhölls från statsmakternas sida i form av beviljad andel i
penninglotteriet men vidare också genom samarbete med lokala organisationer i olika delar
av landet.
Undersökningar av den gamla bondekulturen, liksom tidigare under ledning av
intendenten Sigurd Erixon, berörde vitt skiftande fält inom den svenska
folklivskännedomen. Sociala förhållanden, sed och tro efterforskades i Dalarna,
Bohuslän, Västergötland, Skåne m. fl. landskap. Utom vad som framkom vid resor,
utförda ^av museets egna tjänstemän, insamlades ett rikt material vid
korrespondens med meddelare ute i bygderna (till stor del handhavd av amanuensen Sigfrid
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
