Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla Paris och halvt novelhstiska skisser från det nutida. Emil Zilliacus’
ItaUenare var en samling älskvärda reseminnen. Louis Sparre bidrog med några
dagboksblad med åtföljande teckningar från en resa i bortre Karelen 1892. Det
bästa i Ivar Lo-Johanssons Mina städers ansikten var skildringarna från
Frankrike. Ester Blenda Nordströms Byn i vulkanens skugga utgjordes av raska och
levande målningar från Kamtjatka. Anders Sten debuterade med en rolig
reseskildring från Främre Orienten, Vad kostar åsnan?, i vilken han visade prov på
en betydande komisk kraft. Paul Mohns Resa till Afganistan var en kunnig och
upplysande redogörelse för förhållandena i detta ännu in i våra dagar ganska
okända land. Professor Johannes Lindbloms Genom öknen till Sinai fick ökat
värde genom talrika religions- och kulturhistoriska utblickar. Eric von Otters
postuma arbete Som officer och storvilt jägare i Turkana mottogs med stort
erkännande och betecknades som ovanligt instruktiv för den som är intresserad
av de svarta och deras världsdel. En annan Afrikabok var Carl Lagercrantz’
Bland skandinaver och storvilt i Ostafrika.
Selma Lagerlöfs Ett barns memoarer (Mårbacka II) bör väl närmast räknas
till årets romanlitteratur, då det givna verklighetsmaterialet tydligen fått en viss
konstnärlig tilldiktning. Berättelsen var skriven med en klassisk enkelhet och
innehöll muntra, rörande och gripande bilder av livet i författarinnans
barndomstrakt. Clownen Jac av Hjalmar Bergman var en tragisk roman, som med
den skarpaste klarhet ställde i kontrast till varandra den Hjalmar Bergmanska
världen och den andra, den vanliga, den allmänmänskliga. Olle Hedberg, som
debuterade med den beska och kritiska berättelsen Rymmare och fasttagare,
hälsades av Böök som en författare med talang och karaktär. I Gertrud Liljas
Bergakungen uppenbarade sig en förfinad och mogen livssyn, även om romanen
led av en viss teknisk bristfällighet. Agnes von Krusenstjerna utsände de två
första delarna — Den blå rullgardinen och Kvinnogatan — av sin nya
romanserie Fröknarna von Pahlen. Här mötte man utsökt stilkonst och fin
psykologisk instinkt men också ett slags mani i de hopade skildringarna av det
abnorma. Eyvind Johnsons Avsked till Hamlet gjorde ej något övertygande
intryck. Ingeborg Björklunds Våren bjöd på friska skildringar från en ung
flickas barndom och ungdom. Sven Stolpes I dödens väntrum betecknades av
kritiken som ett intressant mänskligt dokument. Vilhelm Mobergs De knutna
händerna var en bonderoman i naturalistisk stil. Den ägde objektivitet och äkta
episk fläkt, men tyvärr var upplösningen melodramatisk. I Natur och Kulturs
romanpristävling erövrades första priset av Waldemar Hammenhög. Hans bok
Ester och Albert fick av dr Österling det erkännandet, att den var ett gott och
vederhäftigt arbete i den vardagsklädda stilen. Ragnar Holmströms Den
lycklige m.annen avsåg att vara en satir över den svenske Babbitt, ehuru författaren
knappast lyckats utföra sina intentioner. Gurli Hertzman-Ericson utgav en
småstadsroman Den tysta gatan. I samma miljö rörde sig Elisabeth
Högström-Löf-berg i sin berättelse Den hårda rutan, skriven med säkert verklighetssinne. Py
Sörmans roman Den blå lyktan stod ej på samma nivå som hennes tidigare
berättelse Toto. Harry Blombergs Landets lågor — knappast lyckad som roman
— var en skildring från det svenska folkbildningsarbetet. Gustav Sandgren
utgav Havet och vi och Elsvig Thunberg I ett främmande hus. I Storhertigens
senare finanser vände Frank Heller tillbaka till sin tidigare motivkrets.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
