Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärkebiskop Söderbloms död och begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprosten Yngve Brilioth talar vid ärJcehiskopens kista; t, h. de kungliga (från höger
räknat prins Carl, prins Wilhelm, kronprinsessan Astrid, kronprins Olav, prinsessan
Ingeborg, konungen, kronprinsessan Louise, kronprins Gustaf Adolf, kronprinsessan
Martha, prins Gustaf Adolf, prinsessan Margaretha och prins Eugen).
lyft det därpå vilande biskopskorset. Efter att ha uppläst bibelspråk om döden
och uppståndelsen, läste officianten valda stycken ur ärkebiskop Söderbloms
skrifter (När stunderna växla och skrida; Kristi Pinas Historia). Fader vår
lästes, och församlingen sjöng Sv. Ps. 520: 4, 5, varefter altartjänst följde,
förrättad av domprosten Gustaf Lizell, domkyrkovicepastor Anderberg och
komminister Bengt Jonzon, Gävle. Sedan församlingen sjungit »Nu dig tackar allt
mitt hjärta» (Sv. Ps. 76: 8), sjöng domkyrkans gosskör Schiitz’ »Venite ad
me», och under dess toner sänktes kistan långsamt i graven.
Härefter följde kransnedläggning. Hela koret, både mittskeppet och
koromgången, var fyllt av kransar; sådana voro även upphängda på pelarna i den för
övrigt osmyckade kyrkan. Endast ett 30-tal av dem nedlades vid graven med
åtföljande anföranden, samtliga ytterst kortfattade. Konungen nedlade den
första kransen.
Till sist spelades på orgeln Bachs Trippelfuga Ess dur, och den
utomordentligt gripande och oförglömliga sorgehögtiden var till ända.
Nathan Söderblom var född 1866 i Trönö, Gävleborgs län, där hans fader var
kyrkoherde. Efter att ha avlagt fil. och teol. kandidatexamina i Uppsala blev han 1894 t. f.
och två år senare ord. pastor vid svenska församlingen i Paris samt sjömanspräst i
Dun-kerque, Calais och Boulogne. I Paris förvärvade han även 1901 teol. doktorsgraden och
blev samma år professor i Uppsala. Till ärkebiskop kallades han 1914. Bland hans
mångtaliga poster och värdigheter må endast nämnas, att han från 1921 var ledamot av Svenska
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
