Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musiklivet i Sverige 1933. Av Moses Pergament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika intressant, icke minst genom frånvaron av
de konventionella wagnerska stiielementen,
uppenbarade sig i Brita Hertzbergs gestalt. Även
för de ambitiösa ungdomarna i baletten gavs det
åtskilliga tillfällen att göra sig fördelaktigt
gällande. I Borodins melodiösa och österländskt
präglade opera Furst Igor samt i Respighis balett
Den förtrollade butiken, bäggedera nyheter för
Stockholm, hemförde baletten och balettmästaren,
J. Algo, välförtjänta segrar. Såväl solodanserna
som grupp- och kårprestationerna utmärkte sig
genom koreografisk fantasi, smittsam dansglädje
och festivitas. Borodins verk regisserades av
Harald André, som här hade fått ett friare spelrum
för sin betydande förmåga att utgestalta scenens
döda och levande material med tillhjälp av ljus,
rörelse och rymd. Under höstterminen inföll
premiären av Verdis musikaliskt alltjämt
livskraftiga Don Carlos. Joel Berglunds glänsande
framställning av kung Filip II bidrog därvid avsevärt
till den stora frmgången. På årets näst sista dag
kom slutligen Richard Strauss’ senaste opera,
Arabella, som i stort sett bekräftade de negativa
uttalandena i utlandspressen. Gästspelens antal på
Kungl. teatern var starkt begränsat. F^örutom de
bägge dirigenterna Blech och Järnefelt var det
blott fyra svenska sångerskor — Göta Ljungberg,
Karin Branzell, Julia Claussen och Nanny
Lar-sén-Todsen — samt en norsk, nämligen Erica
Darbow, sedan ett tiotal år anställd vid olika
tyska operascener. Hennes Carmen och Tosca
hör-de dramatiskt sett till de mest intressanta
rollskapelser, som på senare tid skådats inom Kungl.
teaterns murar. Innan Darbow gästade
Stockholm, hade hela operaensemblen hunnit företaga
en vårturné genom södra Sverige med en
av-stickare till Köpenhamn.
Det fotfäste, som operettens musa under
föregående säsong vunnit i Stockholm,
utnyttjade hon till att befästa sin position.
Operettrepertoaren inleddes av Kungl. teatern med
Czärdåsfurstinnan, som alltjämt samlade goda hus. På Oscarsteatern fördelades
publikgunsten på tre verk: Ökensången, De tre musketörerna och Rombergs
Nymånen. Därmed var emellertid operettintresset ännu icke helt tillgodosett. I
vårsäsongens elfte timme gästades Stockholm av två operettensembler. Stora teatern
i Göteborg hade sänt en trupp med Offenbachs Madame Favart, som visade sig
ha kvar en smittande livskraft, uppiggad som den blev av Ingalill Södermans
Einar Larson (överst) och Joel
Berglund i »Furst Igor» på K.
teatern.
i8s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
