Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1935 - Liebermann, Max - MacLeod, J. R. - Moissi, Alexander - Poulsson, Poul Edvard - Pupin, Michael - Reading, lord Rufus - Richet, Charles - Schücking, Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schiicking.
Setälä.
Willebrand.
de Vries.
råren av bondens mödor. Han fortsatte att med
förkärlek skildra arbetet och enkla människors
liv. Bevarade även intryck från en i ungdomen
företagen resa i Holland. Mycket hos honom
erinrade om Zorn, och han sysslade liksom
denne gärna med grafik, men föredrog efter
hand litografien. Var rikt representerad på
Baltiska utställningen i Malmö 1914. Målade ännu
i höga ålderdomen ett porträtt av Hindenburg
som rikspresident, men var under sina sista år
en främling i tiden.
MacLeod, J. R., engelsk professor.
Nobelpristagare (*1876 t 17/3). Hade jämte sir Frederick
Banting den främsta förtjänsten av upptäckten
av insulinet som botemedel mot sockersjuka,
en upptäckt, som tillkännagavs 1922. Han
delade 1923 Nobelpriset med Banting.
Moissi, Alexander, tysk skådespelare (* 1880
t 23/3). Debuterade 1903 i Prag och var sedan
1905 huvudsakligen fäst vid Max Reinhardts
teatrar i Berlin och Wien. Ägnade sig även åt
enskilda gästspel runt om i Europa och
Amerika. Stockholm gästade han 1911 och 1921.
Hans konstnärliga glöd och djupa dramatiska
gestaltningsförmåga lade över allt publiken för
hans fötter. En av den internationella
teaterkonstens mest romantiska och fängslande
figurer.
Poulsson, Poul Edvard, norsk f. d. professor
(* 1858 t 24/4). Fick efter avslutade medicinska
studier vid Oslos universitet sin vetenskapliga
skolning hos professor Schmiedelberg i
Strass-burg. Delade efter hemkomsten sin verksamhet
mellan lärarkallet, vetenskapen och en
omfattande praktik i huvudstaden. Var en mycket
intresserad och skicklig botanist och kemist samt
förenade den praktiserande läkarens
erfarenhet med experimentalfarmakologens
fackvetande. Författade utom talrika
specialavhandlingar en även till främmande språk översatt
lärobok i farmakologi. Var under senare år
chef för norska statens Vitamininstitut vid
Sköyen nära Oslo. Arbetade energiskt för
rationell lagstiftning mot kvacksalvare och
humbugsmedicin.
Pupin, Michael, ungersk-amerikansk
professor (* 1858 t 13/3). Född i Ungern av serbisk
börd, utvandrade han 1876 till Amerika, där
han efter studier i Newyork och Berlin blev
lärare vid Golumbiauniversitetet i Newyork och
1901 professor i elektroteknik där. Gjorde en
mängd viktiga uppfinningar på telegrafiens och
telefoniens område, bland vilka pupinspolen
är mest bekant. Telefonteknikens uppnådda
höga standard beror delvis på denna spole.
Reading, lord Rufus, f. d. engelsk vicekonung
(* 1860 t 30/12). Hette, innan han blev adlad,
Isaacs och slog sig 24 år gammal efter
misslyckade försök som sjöman och fondmäklare
på juridiken. Här gjorde han snabbt en lysande
karriär och fungerade i många berömda mål.
Invaldes 1904 i parlamentet som representant
för Reading. Han blev attorney-general, en post
som ingen jude före honom innehaft, och 1913
Lord Ghief Justice. Presiderade under kriget
över den domstol som dömde Sir Roger
Case-ment till döden. Besökte 1915 U. S. A. som
president i den engelsk-franska lånekommittén
och återvände 1918 till Washington som
ambassadör. Utnämndes i januari 1921 till indisk
vicekonung, en post, som aldrig någon jude
före honom innehaft. Han stannade där under
fem svåra år. Åtog sig under krisen 1931
utrikesministerposten i den första nationella
samlingsministären. Avgick några månader senare
strax efter valen.
Richet, Charles, fransk vetenskapsman.
Nobelpristagare (* 1850 t 4/12). Professor i
fysiologi vid medicinska fakulteten i Paris 1887
efter betydelsefulla undersökningar om
mag-saftens avsöndring och kroppens
värmeregula-tion. Ådagalade 1888, att om blod från ett djur,
som smittats med en viss bakterie, insprutas
på ett friskt djur, blir det senare immunt mot
sjukdomen. Erhöll 1913 Nobelpriset i medicin
för upptäckten av anafylaxien. Sysslade under
senare år med experimentella studier av
hyp-notism, tankeöverföring och fjärrsyn.
Schiicking, Walter, tysk folkrättsexpert (*1875
t 26/8). Var länge professor i Kiel, men
verkade framför allt genom en stor och
utomordentligt värdefull vetenskaplig produktion.
Prövade inom politiken de allvarligaste uppgifter,
bl. a. som en av de tyska fredsförhandlarna
1919 och som medlem av tyska
nationalförsamlingen och tyska riksdagen, men blev sedan
3391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
