Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1938. Av professor Torsten Thunberg - En ljusning i behandlingen av vår viktigaste sinnessjukdom - Virusämnena den felande länken mellan död och levande materia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi återge resultatet i följande tabell:
Ej behandlade
Återställda 14,2 % 3,5 %
Mycket förbättrade 20,6 » 11,2 »
Förbättrade 26,3 » 7,4 »
Ingen förbättring 38,9 » 79,8 »
Insulinbehandlade
Den rätta värderingen av insulinbehandlingen försvåras av att schizofrenien
kan gå till självläkning, såsom för övrigt framgår av tabellen. Då denna emellertid
bygger på mer än 1 000 insulinbehandlade fall, kunna resultaten ej förklaras ur
detta förhållande.
Ungefär samtidigt med Sakels insulinbehandling infördes av en ungersk läkare,
V. Meduna, en behandling med ett läkemedel med stark krampverkan, cardiazol.
Även den metoden har givit resultat och användes redan å våra svenska sjukhus
samtidigt med insulinmetoden. Resultaten synas dock ännu ej så definitiva som
insulinmetodens.
Virusämnena den felande länken mellan död och levande materia.
Årsskiftet 1938—39 försiggick i mul- och klövsjukans tecken, denna smittosamma
djursjukdom, som kostar vårt land så många millioner. Men denna sjukdom har
ej endast praktiskt intresse utan även teoretiskt. Den är bland djursjukdomarna
den, som först skänkt oss inblick i en grupp av egenartade smittoämnen av högsta
biologiska intresse, de s. k. virus.
Redan 1892 hade visserligen den ryske forskaren Ivanovsky för en viktig
växt-sjukdom, tobaksplantans mosaiksjukdom, påvisat att de individuella smittofröna
måste vara synnerligen små. De undandrogo sig upptäckt medelst dåliga
mikroskop, och de läto sig pressas genom porslinsfiltra, som höllo tillbaka vanliga
bakterier. Det var emellertid först 1899, som ett motsvarande ultravisibelt, filtrerbart
smittoämne upptäcktes på den animala patologiens område. Upptäckten, som
gjordes av tyskarna Loeffler och Frosch, hänförde sig just till mul- och
klövsjukans smittoämne. Det har sedan dess klarlagts, att ett stort antal av de viktigaste
smittosamma sjukdomarna framkallas av dylika virusämnen. Så är fallet med
koppor, rabies, gula febern, barnförlamning, influensa och papegojsjuka.
Det låg nu närmast till hands att tänka sig, att virusämnena voro
mikroorganismer i dvärgformat och att de alltså rent principiellt ej erbjödo andra problem
än vanliga, med mikroskopet upptäckbara mikroorganismer, alltså bakterier,
pro-tozoer o. s. v. Fortsatt forskning klarlade emellertid att även rent biologiskt
virus-ämnena väsentligen skilde sig från de vanliga mikroorganismerna. Särskilt
saknade virus-ämnena förmåga att tillväxa och föröka sig på döda
näringssubstrat. Det är endast inne i levande celler, som virus får förmåga till förökning.
Den permanenta växelverkan med levande celler, som är förutsättningen för virus’
förökning, gäller på intet sätt de vanliga bakterierna, som så väl låta sig föröka
genom odling i buljong, på agar eller liknande döda näringssubstrat. Det blir på
detta sätt, vad beträffar virus, något halvt med hänsyn till det viktiga
karakte-risticum för liv, som reproduktionsförmågan representerar. Lämnat åt sig självt
och med tillgång till död näring, även av utsöktaste slag och i rikt mått, förökar
sig virus ej. Inne i en lämplig levande cell och under dess inflytande ökas
individantalet våldsamt.
Alla celler och även mikroorganismerna utmärkas av »mikrostruktur». Livet
hos dem är ej knutet vid en enda substans, utan framträder som en växelverkan
138:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
