Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige - Carl Bennedich - Robert Höckert - Åke Wiman - Nils Arnoldson - Carl von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Höckert. Åke Wiman. Nils Arnoldson. Carl von Heidenstam.
regementet (efter transport från motsvarande post vid Västerbottens regemente). Inom
generalstaben chef för den krigshistoriska avdelningen samt nedlade ett betydelsefullt arbete särskilt
på Karl Xll-forskningens område. Utgav även talrika andra avhandlingar och skrifter, såsom
om det napoleonska initiativet i815, krigen i Finland, »Ur det gamla gardets öden», en
minnesskrift vid Svea gardes 400-årsjubileum m. m. Lärare vid krigshögskolan 1916—20. Ledamot av
Krigsvetenskapsakademien och av Samfundet för utgivandet av handskrifter rörande
Skandinaviens historia. »Carl Bennedich blev den, som mer än någon annan ryckte upp den svenska
militära historiska forskningen. Med aldrig slocknande energi arbetade han i denna forsknings
tjänst och danade dessutom en skola av medarbetare.» Död den 3 mars.
Robert Höckert, f. 1868. Fil. lic. 1905, fil. dr 1926. Amanuens vid riksdagens bibliotek 1909,
förste bibliotekarie 1921, överbibliotekarie 1932—35. Sekreterare i ett av de tillfälliga utskotten,
utarbetade under många år registren till riksdagstrycket samt ett tioårsregister för tiden 1921—
30. Hans gradualavhandling om Voluspa och vanakulten vittnade om ovanlig beläsenhet och
djup förtrogenhet med ett omfattande källmaterial liksom även om stora filologiska kunskaper.
Utgav även andra religionshistoriska arbeten, översättningar m. m. Död den 5 mars.
Åke Wiman, f. 1876. Student 1895, avlade officersexamen 1898. Underlöjtnant vid
Västmanlands regemente sistnämnda år, kapten 1910, major i reserven 1926, genomgick krigshögskolan
1907—09, under världskriget kommenderad för studier vid österrikisk-italienska fronten.
Verkställande direktör vid Halmstad—Nässjö järnväg sedan 1922, anförtroddes en mängd
uppdrag i offentlig och enskild tjänst, särskilt inom de enskilda banornas olika föreningar, där
hans ord hade en betydande tyngd, delegerad vid många internationella järnvägskongresser,
författare i militära och järnvägstekniska ämnen. Död den 8 mars.
Nils Arnoldson, f. 1872. Med. lic. 1903, med. dr 1912. Docent i öron-, näs- och halssjukdomar
vid Karolinska institutet 1912—18, marinläkare 1904—27 och öronläkare vid Stockholms
folkskolor 1905—10, vid epidemisjukhuset sedan 1910, förste innehavare av den ordinarie tjänsten
på öron-, näs- och halsavdelningen på centrallasarettet vid Mörby 1922—37. Praktiserande
läkare i Stockholm sedan 1906. Utgav ett antal läkarvetenskapiiga avhandlingar i sitt fack.
»Inom otorinolaryngologien utövade han under decennier en praktisk verksamhet av ganska
enastående omfattning. Hans utomordentligt stora framgång som praktiker berodde på en
ovanlig kirurgisk kunnighet, grundad på djupgående anatomiska studier och en sällsynt manuell
skicklighet, öronavdelningen på Stockholms läns centrallasarett tillkom och utvecklades under
hans ledning till en föredömlig, av patienterna och de samarbetande läkarna högt uppskattad
institution.» (Docenten H. öhnell.) Död den 10 mars.
Carl von Heidenstam, f. 1876. Avlade hovrättsexamen 1901. Attaché vid svenska legationen i S:t
Petersburg 1901, legationssekreterare i Köpenhamn 1906, legationsråd i S:t Petersburg 1910,
ledamot av statens handelskommission 1917, chef för utrikesdepartementets B-avdelning 1917, chef för
Sveriges allm. exportförenings handelsdelegation i Moskva 1923, envoyé i Moskva 1924, i Ankara
och Sofia 1930, i Helsingfors sedan 1931. »Med Carl von Heidenstam har svensk utrikespolitik
förlorat en av de bästa krafter, som sedan länge stått i dess tjänst. — — Den högst
förtjänstfulla verksamhet han i Helsingfors utövat under betydande svårigheter avbröts just i den stund,
då ett mycket viktigt resultat av samverkan mellan Sverige och Finland var nära sin
fullbordan. För att upprätthålla kontinuiteten i detta arbete kvarstannade han på sin post, ehuru han
hade de bästa anspråk på någon av vår representations främsta befattningar.» (Gustaf
Stridsberg.) Död den 11 mars.
255’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
