Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stockholmskrönika 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade 14 representanter i
stadsfullmäktige, erhöll två platser i
kollegiet och ett borgarråd. Av de
förutvarande borgarråden lämnade
två — Gottfrid Björklund och
Halvar G. F. Sundberg — sina poster.
Wictor Karlsson, Oscar Larsson,
Yngve Larsson och Harry Sandberg
stannade kvar, och de nya
borgarråden blevo Harald Göransson, Z.
Höglund och Ivar öman. Höglund
utsågs till finansborgarråd och
därmed ordförande i
borgarrådsberedningen. Då han samtidigt var
ordförande i socialdemokratiska
stadsfullmäktigegruppen,
koncentrerades både den sakliga och den
politiska makten i hans hand.
Stadsfullmäktiges ordförande var
som förut Fredrik Ström,
socialdemokrat, och ordförande i
stadskollegiet blev Bertil Eriksson,
likaledes socialdemokrat.
*
Rikets försvar drog nu så stora
kostnader, att statsmakterna blevo
tvungna att skära ned
kommunernas upplåning. Detta fick även
Stockholms stad känning av.
Regeringen gjorde stora strykningar
i förteckningarna över de utgifter,
som staden hade tänkt täcka med
lånemedel, och åtskilliga
anläggningsarbeten, som skulle ha
igångsatts under 1940, blevo därigenom
uppskjutna. Skatten i Stockholm
utgick detta år med 7: 30 per
skattekrona, exklusive de kyrkliga
utdebiteringarna, som voro olika i
olika församlingar men
genomsnittligt uppgingo till något mer än
50 öre per skattekrona. Då
budgeten för 1941 fastställdes, blev den
borgerliga skattesatsen höjd till
8: 60. Arbetslösheten var ännu av
jämförelsevis ringa omfattning — 3 400 hjälpsökande hos arbetslöshetskommittén och 27 000
anmälda hos fackliga centralkommittén — men man räknade med att det under vinterns lopp skulle
bli värre.
*
De gamla marktvisterna mellan kronan och staden blevo i stor utsträckning bilagda genom en
uppgörelse, som rörde markområden till ett värde av 30 millioner kronor. Prestationer och
motprestationer vägde så jämnt, att staden endast behövde erlägga en mellangift av omkring 150 000
kr. Staden skulle avträda alla sina fastigheter på Riddarholmen, Gamla rådhuset och en del
andra fastigheter i Gamla stån, markområden för uppförande av nytt bangårdspostkontor och
nytt ilgodsmagasin väster om bangårdsområdet och ett par fastigheter vid Lästmakargatan, som
telegrafverket behövde för utvidgning av sina stationsanläggningar. Kronan skulle i stället
överlåta Karolinska institutets område mellan Hantverkargatan och Norr Mälarstrand, sedan nya
byggnader blivit uppförda åt institutet på Norrbackaområdet, samt ställa mark till förfogande
för breddning av Hamngatan, Arsenalsgatan, östra järnvägsgatan, Norra Bantorget och Torsgatan.
Kungsträdgården och Humlegården skulle staden få disponera med nyttjanderätt i femtio år.
Vidare gick staten med på en del jämkningar av SJ-infarten för att möjliggöra Tegelbackens
reglering och tunnelbanans framförande från Söder till Norr. Den nya överfart för gatutrafiken
som skulle anordnas vid Tegelbacken beräknades dra en kostnad av 14,75 millioner kronor. Om
dispositionen av Gärdet och Bellevueområdet skulle man förhandla ytterligare.
Mörkläggning och kolbrist gjorde
stadsfullmäktigesammanträdet i Stockholm den 19 februari till en ganska ovanlig
tilldragelse: sammanträdet måste hållas mitt på dagen, och
Rådssalen var så dåligt uppvärmd, att många hade skrudat
sig i päls — hr Lindhagen hade för säkerhets skull även
tagit skinnmössan med sig i bänken. (Teckning av Nils
Melander.)
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:40 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1940/0182.html
