Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1940 - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verner von Heidenstam.
Skalden Verner von Heidenstam
avled den 20 maj i sitt hem Övralid
vid Vättern.
Han var född 1859 och vistades som
ung flera år i södra Europa, Egypten,
Grekland och Orienten samt studerade
målarkonst i Paris. Efter att 1887 ha
återkommit till Sverige debuterade han
följande år som författare med arbetet
Vallfart och vandringsår. Hans olika
verk följde varandra sedan snabbt, tills
han med Nya dikter 1915 uppnådde
slut-och kanske även höjdpunkten av sin
egentliga alstring. Skaldens genast
vunna och oavlåtligt ökade berömmelse fick
många uttryck. Han blev fil.
hedersdoktor vid Stockholms högskola 1909,
hedersledamot av Svenska
litteratursällskapet i Finland 1910, invaldes i Svenska
akademien 1912 och erhöll 1916
Nobelpriset i litteratur.
Om Heidenstams diktning skrev Sten
Selander i nekrologen i Svenska
Dagbladet bl. a., att han aldrig kopierade
sig själv. Varje fas i hans utveckling,
från exotismen och den hädonistiska njutningsfilosofien i »Vallfart och
vandringsår» och till den majestätiskt höga humanismen i »Nya dikter», kommer klart
fram i en eller ett fåtal av hans böcker. När han sålunda nått ett fullödigt uttryck
för en sida av sitt väsen eller en sträcka av sin erfarenhet, vände han sig åt annat
håll, mot andra uppgifter. Och då han sagt allt, då hans liv fullbordat sitt stort
typiska förlopp från vårlig yra över högsommarfullhet till höstlig ro, teg han.
Därför avtecknar sig också allt eller nästan allt han skrivit med sådan märkvärdig
klarhet för vårt medvetande; därför ha också nästan alla hans verk avsatt
svår-utplånliga spår.
Minnestecknaren tillade, att om det överväldigande flertalet av vårt folk i dag
känner det som en förpliktande heder att vara svensk, så har ingen diktare
tillnärmelsevis så stor andel däri som Heidenstam.
Gösta Attorps skrev, att »Heidenstams dikt har vederfarits den slutliga kröning
som endast kommer nationalskaldernas till del: den har ingått i nationens liv och
blivit ett med den verklighet den avspeglar.–Han gjorde vår existens rikare,
gav oss den mest visuella vers som skrivits sedan Bellmans dagar, vederkvickte och
föryngrade våra hjärtan som förnyare av traditionen från Tegnér och Goethe».
Fredrik Böök kallade Heidenstams livsverk den sista strålande uppenbarelsen
av den svenska herrgårdskulturen samt honom själv den störste och snillrikaste av
svenska diktare efter Tegnér.
Prins Wilhelm framhöll slutligen, att med Verner von Heidenstam gick ett helt
tidsskede i graven — det som mot bakgrunden av skönhet, idealitet och hellenskt
tänkesätt besjöng nationalitetens storvulenhet och humanismens klara begrepp.
Skaldens stoft jordfästes under stor högtidlighet vid övralid på den plats, som
han själv låtit reda åt sig och vilken kort förut invigts för detta ändamål.
267
Verner von Heidenstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
