Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruk och livsmedelsproduktion 1941. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbruk och livsmedelsproduktion 1941.
Av redaktör TH. SWEDBERG.
Allt efter som verkningarna av avspärrningen västerut blevo märkbara,
framstod under andra krigsåret sambandet mellan en tillfredsställande
livsmedelsförsörjning och ett produktionskraftigt jordbruk allt klarare för att slutligen
komma de båda begreppen att praktiskt taget sammanfalla. Sedan det blev
uppenbart, att landets befolkning var helt hänvisad till vad den svenska jorden kunde
avkasta, följdes årsväxt och skördebärgning med ett intresse, som man måste gå
tillbaka till förra världskriget för att finna en motsvarighet till. Det var dock föga
uppmuntrande iakttagelser, som därvid gjordes. Föregående årets skörd hade
varit dålig, men den som bärgades 1941 blev ännu sämre.
Tvenne på varandra följande svagår verkade under rådande krisläge alldeles
särskilt påfrestande, och det var mot denna bakgrund man hade att se 1941 års
folkförsörjnings- och jordbrukspolitik. Att i görligaste mån dryga ut det knappa
livsmedelsförråd, som under året stod till förfogande, var den första uppgiften.
l)en andra gällde att på förtänksammaste sätt planlägga och stimulera odlingen
samt därmed livsmedelsproduktionen för nästa konsumtionsår. Behovet av ökad
sparsamhet med inneliggande förråd nödvändiggjorde en ökad utbyggnad av
ransoneringssystemet. En utförlig redogörelse för dessa åtgärder återfinnes på annat
ställe i årsboken. Om man undantar mjölken, som fortfarande förblev
oransonerad — dock endast mot priset av en på hösten genomförd s. k. standardisering
med enhetlig fetthalt av 3 proc., varigenom det blev möjligt att sälja 15 proc. mera
konsumtionsmjölk utan att smör- eller osttillverkningen därigenom behövde
minskas — undgick intet av de viktigaste livsmedlen ransoneringsskärpningar.
Såsom ännu angelägnare än att anpassa ransoneringsbestämmelserna efter
förhandenvarande livsmedelstillgång framstod emellertid nödvändigheten att till det
yttersta öka produktionen. Här gick en differentierad prisreglering hand i hand
med statsreglerad tilldelning av det näst efter själva utsädet viktigaste
produktionsmedlet, d. v. s. konstgödningen. Utgångsläget var ogynnsamt.
Livsmedelskommissionens föregående höst utfärdade maning till jordbrukarna att öka
höstsädsarealerna hade så föga hörsammats, att arealerna tvärtom minskats. Den stränga
vintern for illa fram med vintersäden, och ännu större skada vållades under
vårmånadernas starka köld och pinande blåst med påföljd att stora arealer höstsäd
— liksom även vallar — fingo harvas upp och omsås ined vårsäd, varunder till
följd av den ogynnsamma, blåsiga väderleken vårmusten i stor utsträckning gick
förlorad. Så kom den regnfattiga och varma sommaren. Juli och augusti månader
blevo mycket påfrestande för växtligheten, och förhoppningarna om medelskörd
grusades snart av torkan. Vissa trakter av södra och västra Sverige samt Norrland
utgjorde dock ett glädjande undantag och visade en mer tillfredsställande
väderleksbild. När sedan grödan skulle bärgas, började en lång nederbördsperiod, som
mångenstädes verkade försenande och även vållade stark mältning i den skurna
och till torkning uppsatta säden. Härtill kom bristen på arbetskraft. Visserligen
vidtogos anordningar för hempermittering av inkallade jordbruksarbetare, men
permitteringssystemet fungerade ej överallt tillfredsställande. Allt medverkade till
en skörd, vilken blev den svagaste som bärgats under de senaste femtio åren.
Potatis och sockerbetor utgjorde de enda ljuspunkterna. De lämnade en god
skörd, även om den inte för någondera nådde upp till föregående års
rekordskördar av dessa växtslag. Däremot voro skördarna av såväl brödsäd som hö så svaga,
att de på sina håll kunde betecknas som ren missväxt. I fråga om fodret blev
slutresultatet dock något bättre, än man på sommaren befarat, tack vare det gynn-
’182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
