Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1941. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. v. Holger Löwenadler och Mimi Pollak i »Onkel Vanja» samt överst t. h. Georg Rydeberg och
Esther Roeck Hansen i »Midsommardröm i fattighuset» pä Blancheteatern, i cirkeln Alice Eklund
och Björn Berglund i »Egelykke» på Oscarsteatern.
vara i dylika uppgifter, där det gäller att låta varje nyans komma fram utan att
tillgripa starka effekter. Frank Sundström som hennes fästman och make visade
åter sin stora förmåga att spela naiva och genompräktiga unga män så att de blir
både trovärdiga och tilldragande. Och Torsten Winges kontorschef, som
förkroppsligade nutidens idiotiska övertro på organisation och effektivitet, hade en inäten,
förbenad komik av mycket god verkan.
Lika stor lycka gjorde inte Sven Stolpes förstlingsstycke »Döbeln» trots sin
tidsenligt patriotiska tendens. Det var också ett färdigt drama endast i de båda första
akterna, där författaren relativt troget följde den historiska verkligheten; sedan
urartade det till gymnasistdramatik, med sammansvärjningar, skottlossning och
allsköns rövarromantiska effekter. Trots detta visade Stolpe i sin debutpjäs prov
på obestridligt gry som dramatiker, inte minst i fråga om förmågan att skriva
naturlig och verkningsfull dialog. Som vanligt på Dramaten var framförandet, i Alf
Sjöbergs regi, oklanderligt. Att Lars Hansons Döbeln var utmärkt säger sig självt,
även om rollen inte hörde till hans yppersta skapelser. Uno Henning däremot
överträffade sig själv i sin fantasirika tolkning av den mycket okonventionellt
tecknade Karl Johan. Förträffliga var också Olof Sandborgs fästningskommendant, en
sorts indelt tomtegubbe, och Holger Löwenadlers lika värmländske som ursvenske
löjtnant von Troili. Och som major Canitz hade Gabriel Alw en effektfull mask
och sade sina repliker med etsande intensitet.
’198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
