- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugotredje årgången (händelserna 1945) /
128

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den totala solförmörkelsen 1945. Av Ansgar Roth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den totala solförmörkelsen 1945.

Av ANSGAR ROTH.

Sol- och månförmörkelser återkommer efter en tidrymd av något över 18 år
(6 585 dygn 8 tim.), och denna period, kallad saros, användes redan av
forntidens astronomer för att förutsäga dessa fenomen. Härvid händer dock, att en
förmörkelse, som ett år är liten, vid återkomsten är stor eller tvärtom. Och en
solförmörkelse blir i regel inte heller synlig på samma plats, i det att den
skymmande månskuggan beskriver en annan väg över jordytan. De kinesiska
astronomerna Hi och Ho, som hängdes för att de inte bebådat en solförmörkelse för 4 000
år sedan, var i verkligheten kanske oskyldiga.

Den totala solförmörkelse, som var synlig i Norrland den 9 juli, var sålunda en
gengångare från 1927, då en likaledes total förmörkelse överkorsade Skandinavien
från Varanger i Sydnorge till Ishavet i norr. Men 1945 hade det centrala bältet
väst-östlig riktning och sträckte sig från Mo i Rana söder om Lofoten över södra
Lappland och Västerbotten till Bjuröklubb vid Bottenviken. Sorsele låg bägge
gångerna inom den smala totala zonen. I medeltal inträffar en total
solförmörkelse på samma plats endast tre gånger på tusen år. Det får därför anses ganska
märkligt att Norrland under loppet av ett halvsekel överkorsats av månskuggan
inte mindre än fyra gånger: 1896, 1914, 1927 och 1945. Nästa i Sverige synliga totala
solförmörkelse äger rum den 30 juni 1954, och centrallinjen går då fram över
Strömstad, Falköping, Eksjö och Oskarshamn. Denna anhopning av förmörkelser
är naturligtvis blott en slumpens lek. I Stockholm har solen inte varit totalt
förmörkad sedan den 22 april 1715, och fenomenet återkommer dit först den 16
oktober 2126 efter ett intervall av 411 år och 6 månader.

För astronomerna har en total solförmörkelse sitt största intresse genom
möjligheten att iakttaga solens gashölje, den s. k. koronan. De försök som gjorts att
observera koronan vid dagsljus
har under de senaste åren
visserligen krönts med viss
framgång, men för detaljerade
studier är solforskarna dock
fortfarande hänvisade till de korta
stunder då månen fullständigt
skymmer solskivan. Eftersom
man i detta fall blott får räkna
de lyckosamma stunderna, blir
observationstiden högst en
halvtimme på hundra år.
Härigenom förklaras att
astronomerna under normala
förhållanden utrustar stora och
dyrbara expeditioner till avlägsna
trakter på jorden för
iakttagelser av den förmörkade solen.
På sommaren 1945 var de
internationella förbindelserna ännu
inte återställda, kriget i
Fjärran östern fortgick, och
vetenskapsmännen i de krigförande
länderna var hindrade att i

illustration placeholder
Solkoronan den 9 juli 1945, fotograferad av överingenjör

O. Wiberg, Finspång, vid Stockholms observatoriums

expedition till Brattås. Exp. 16 sek. med gulskiva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 2 19:47:43 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1945/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free