Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geringen stillatigande funnit sig, fördömdes strängt. President Rytis avtal med
utrikesminister Ribbentrop i juni 1944 förklarades vara grundlagsstridigt.
överhuvudtaget kritiserade kommittén med skärpa hela den tyska orienteringen. Och
de militära förhandlingarna, som på tyskt initiativ förts i maj 1941 i Salzburg och
Berlin, hade sakligt om också icke formellt lett till ett verkligt militärt
samarbetsavtal, som haft politisk karaktär. Utrikesledningen tillät passivt men sannolikt
medvetet att landet gled mot krig. De folkdemokratiska reservanterna yttrade sig
ännu skarpare och anklagade direkt de ledande för landsförräderi.
Den uppfattning, som redan Hornborgska kommitténs utlåtande skänkt, att
Finland anslutit sig till Tysklands angrepp mot Rådsryssland, skärptes till visshet
under den politiska process, som i slutet av året fördes mot ett antal ledande
politiker.
Det den 22 augusti till riksdagen överlämnade förslaget till
krigsansvarighetslag avsåg i främsta rummet en politisk och icke en rättslig uppgörelse. Finland
var tvunget att effektuera sitt åtagande i vapenstilleståndsfördragets artikel 13 att
bestraffa krigsförbrytarna. Och från rysk sida lämnades intet tvivel öppet om
att även de krigsansvariga efter allierad uppfattning vore att betrakta som
krigsförbrytare. Lagen stred i mycket mot nordisk rättsuppfattning sådan den även
omfattades i Finland ocli präglat finsk lagstiftning och finsk rättsskipning.
Lagen var retroaktiv. Den kriminaliserade ett politiskt ansvar. En specialdomstol
skulle utses, vars sammansättning dock väsentligen var likartad med den
grundlagsbestämda riksrättens. Efter ett ingripande av president Mannerheim
inskränktes lagens tillämpning till den som »z regeringen medverkat» ti’11 Finlands inträde
i kriget 1941. Efter stark och långvarig opposition drevs lagförslaget den 11
september igenom med erforderlig majoritet — man röstade under yttre tvång, 129
röstade för, 12 mot, 10 blankt ocli 48 var frånvarande. I regeringsförslaget hade
den ändringen vidtagits, att även krigsansvariga utanför regeringen skulle kunna
åtalas.
Den 14 september valdes specialdomstolen. Valda blev 6 borgerliga ledamöter,
3 socialdemokratiska och 3 folkdemokratiska. Några få jurister utgjorde tungan
på vågen. Den 6 november häktades åtta finska politiker: förre presidenten Ryti,
förra statsministrarna Rangell och Linkomies, förra finansministrarna Tanner och
Reinikka, förre utrikesministern Ramsay, förre undervisningsministern
Kukko-nen samt förra finska sändebudet i Berlin Kivimäki, den ende som icke under den
avsedda tiden tillhört regeringen. Processen, som inleddes den 15 november,
försiggick i allt väsentligt i offentlighetens ljus; bland de ständiga åhörarna
märktes representanter för den allierade (ryska) kontrollkommissionen. Ännu vid årets
slut pågick processen, varför en slutgiltig sammanfattning måste anstå till
följande årsbok.
Ur den utförliga anklagelseakten må anföras, att tidpunkten för det tyska
anfallet mot Sovjetryssland varit bekant åtminstone i finska militära kretsar i god
tid före detsamma och att man även i Finland skred till motsvarande åtgärder.
Redan den 18 juni 1941 utfärdade överbefälhavaren, marskalk Mannerheim, en
dagorder, som bl. a. innehöll, att vid ett angreppstillfälle huvudstyrkan av VII
armékåren borde tränga fram mot Sortavala och Jänisjoki samt en grupp till Suojärvi
och Porajärvi. Fjortonde divisionen borde besätta Rentiira och Repola och
sålunda skydda de framryckande truppernas högra och vänstra flyglar. Den 19 juni
utfärdades vidare en order om genomförande av den åländska ockupationsplanen
natten till den 22 juni och den 20 juni en order, att staberna och trupperna för
alla eventualiteter till den 22 juni på morgonen borde utan att väcka uppseende
förläggas i luftskyddsgruppering och trupperna samtidigt alarmeras för
stridsberedskap i sina förläggningar och på sina arbetsplatser. Anklagelseakten innehöll
en ingående redogörelse för fredssonderingar under svensk förmedling.
Huvudanklagelsepunkterna var att den politiska ledningen tillåtit tyska strids-
.344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
