Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ricarda Huch.
Max Planck.
Sidney Webb.
Viktor Emanuel av
Italien.
Ricarda Iluch. tysk författarinna (* 1864 —
† 17/11). Hon har betecknats som Tysklands
främsta författarinna med ett rykte, som
grundlades vid sekelskiftet. Hennes litterära
gärning omspände både lyrik, essayer och
romaner. Hon debuterade med en historisk
roman om en hanseatisk köpmannasläkt och
skrev såväl i roman- som essayform om
trettioåriga kriget. Hennes lyrik är icke omfattande
men fullödig i sån ädla avslipning.
Fiorello La Guardia, italiensk-amerikansk
politiker (* 1882 — † 20/9). Bägge föräldrarna
var italienare men sonen var född 1 New York.
Efter en kringflackande ungdom i Europa
återkom han till New York 1907, startade så
småningom en advokatrörelse, gjorde sig känd i
samband med en strejkrörelse och invaldes i
kongressen som republikan 1916. Hösten 1933
blev han borgmästare i New York och ledde som
sådan en skoningslös kampanj mot den
fruktansvärda korruption som under Tammanys
beskydd utbrett sig i miljonstaden, överallt grep
han oförfärat in, rensade upp och reformerade.
Han omvaldes två gånger till posten. Är 1945
avgick ban och verkade sedan till sin död som
generaldirektör och chef för UNRRAzs
hjälpverksamhet i Europa och Asien.
Ernst I.ubitsch, tysk-amerikansk filmregissör
(* 1892 — † 30/11)’. L. var född i Berlin,
började som skådespelare men övergick snart till
filmen som regissör. År 1923 kom han till
Hollywood, men det var först med talfilmen som
han egentligen började utveckla sin specialitet:
den muntra, frivola och spirituella komedien,
med eller utan musik. Bland hans
succéfilmer kan nämnas »Prinsgemålen», »Tjuvar i
paradiset», »Oss gentlemän emellan», »Det stulna
paradiset» samt »Ängeln och Ninotchka», den
sistnämnda med Greta Garbo i huvudrollen.
Leevi Madetoja, finsk kompositör (* 1887 —
† 6/10). M. hörde till nationalromantikerna inom
den finska tonkonsten och hade tagit starka
intryck av Sibelius. Emellertid gjorde han en
självständig betydande insats på operamusikens
område, där han skapade bl. a.
»österbottnin-gar» och »Juha».
Max Planck, tysk vetenskapsman och
nobelpristagare (» 1858 — † 4/10). Efter djupgående
studier i fysik och matematik vid Münchens
och Berlins universitet blev Planck först
professor i fädernestaden Kiel och sedan i Berlin,
där han verkade till slutet av andra världskri-
get. P. berikade i utomordentligt hög grad den
moderna fysiken genom sin på teoretisk väg
härledda s. k. kvantteori. Han tilldelades 1919
föregående års nobelpris i fysik »såsom ett
erkännande av den förtjänst, han genom
upptäckten av elementarkvanta inlagt om fysikens
utveckling». År 1943 besökte den 85-årige
forskaren Stockholm och höll därvid föredrag om
»Naturvetenskapernas mål och gränser».
Sidney Webb, engelsk politisk skriftställare
(* 1859 — † 13/10). Webb — efter adlandet lörd
Passfield — var en av grundarna av det
socialistiska Fabian Society. I Londons kommunala
förvaltning gjorde han en betydelsefull insa-ts
och var också medlem av de båda första
labour-regeringarna. Mest känd blev han dock som
produktiv politisk skriftställare i samarbete
med sin maka, Beatrice Webb (död 1943).
Viktor Emanuel, exkonung av Italien (* 1869
—- † 28/12). Vittorio Emanuele III efterträdde
sin fader Umberto I då denne mördades av en
anarkist sommaren 1900. Han tillhörde Europas
äldsta kungahus, Casa Savoia, som regerade 1
800 år, och själv var han nestorn bland
monarker i fråga om antalet regeringsår, då han 1946
nedlade sin krona. Han hjälpte 1922 Mussolini
till makten i syfte att avvärja ett inbördeskrig
och nekade dåvarande konseljpresidenten Facta
att få tillgripa våld gentemot den anstormande
fascismen. Ohjälpligt komprometterad blev han
också genom att stillatigande acceptera
Mussolinis våldspolitik inåt och imperialistiska kurs
utåt som till slut ledde till krig på Tysklands
sida. Liksom Viktor Emanuel 1915 arbetat för
Italiens krigsförklaring mot dess dittillsvarande
allierade Tyskland och Österrike-Ungern,
gjorde han i juli 1943 när Mussolini störtats en ny
tvärvändning, som förde Italien över från den
tyska fållan till västmakternas läger. Viktor
Emanuel höll i det längsta fast vid sin krona.
Han lät visserligen avpressa sig ett löfte att
avgå, så snart Rom återerövrats, men efter sitt
intåg i staden kunde han inte förmå sig till
mera än att 5 juni 1944 överlämna sina
kungliga befogenheter till sin son Umberto som
riksföreståndare, och det var inte förrän två år
senare, den 9 maj 1946, som han definitivt
abdikerade och begav sig till Egypten där han
avled. Sonen, Umberto II, som var lika
komprometterad som sin fader, störtades redan efter
en månad. Viktor Emanuel var en framstående
numismatiker, och hans stora myntsamling var
vida berömd.
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
