- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
224

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•224

tisbE.

och skrifva till Pyramus samt sända Amatus med brefvet, — Sc. 3.
Pyramus har utsändt sin tjenare Syrus att sälja båge och spjut och
i stället köpa syskrin, nålar, tråd och lärft; denne möter sin herres
vän, Felix, och omtalar för honom Pyranii tillstånd. Felix går till
Pyramus och spörjer honom, om han är redo till den öfverenskomna
jagten; men Pyramus vill ej veta af någon jagt, lian ull bli en
jung-frukneekt., uppreda fröknars och jungfrurs säng samt öfva sig i
sömnad. Nu uppstår emellan vännerna ett långt samtal, hvari Pyramus
bekänner, att alla hans tankar stå till qvinnor och han skyllar på
gudarna, som vändt hans sinne; Felix deremot förebrår honom hans
löshet i grundsatser ocli förlöjligar kärleken. De komma att tala om
märkliga mäns exempel, och Pyramus anför som auktoriteter Cæsar,
Alexauder och Hannibal, men Felix invänder, att de äro krigsmän
och dessa "följa sådan sed;" då anföres Virgilius, som lät en qvinna
narra sig att i en korg upphissas på muren, hvarpå lion lät honom
der blifva hängande5); men deremot invändes, att poeter vilja alltid
föra ett lustigt lefverne. Aristoteles, som skrifvit Et.hiken,
framdrages då, ty han lät en qvinna lägga betsel på sig; Felix anmärker,
att Aristoteles var ingen adelsman, utan filosof, lättjan förde honom
till älskog, hade han öfvat sig i kamp och jagt, hade ej kärleken
fatt magt öfver honom. Ändtligen anföres då Herkulis exempel, och
slutet blir

"Summa, thet är ingen i werlden till,
ware så stålt, som han will,

Som icke weet, huadh älskogb ähr."

Omsider bekänner Pyramus sin kärlek till Tisbe. Väl tycker
Felix, att "det är liögh krubba åt lågan häst," men lofvar sitt biträde
och råder att skrifva till henne ett bref, som Felix’ slägtinge, pågen
Amatus, skall frambära.

Fjerde akten. Sc. 1. Tuscnelda ropar på Amatus ocli då
han sent omsider kommer, hotas ban med karbasen och befalles bära
Tisbes bref till Pyramus. Amatus, ensam, klagar öfver svårigheten
att lyda många herrar, han får stryk af fröken, likaså af
hofmästar-innan; ban förmenar sig ej vara satt hit för att. löpa h—ärender,
hellre kunde han då stannat i skolan och lärt något nyttigare; innan
lian går, vill han åter gå in i köket och fortsätta att äta ur det
möljefat, som han fått af kocken; fröken kan gerna vänta Felix
inkommer med Pyrami bref, undrande hval- Amatus kan vara;
under tiden anställer lian betraktelser öfver den fara, hvari han och

’) Under medeltiden förvandlades Virgilius till en svartkonstnär,
och historien om hans kärlekshandel och trollkonster bilda ämnet
i en ganska intressant trollroman. Bland dessa äfventyr är äfven det,
på hvilket här anspelas. Se Dunlop, Gesch. d.Prosadichtung. s. 187.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free