Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDENS STAI.LNING UNDER 17:DE SEKLET. 282
konungens ärender, från dagsverken till kronans slott och
gårdar, från gärder, med undantag af dem konungen
enligt landslagen hade rätt att pålägga, och dessa endast
till hälften mot krono- och skattebönder. Men i stället
stodo de i beroende af frälsemannen, hvars godtycke och
egennytta stundom kunde pressa dem ganska hårdt. Men
äfven många af de fria bönderna (skattebönderna, hvilka
sjelfve egde den jord de odlade, och kronobönderna, hvilka
ej egde, utan blott med en förpaktares rätt odlade jorden
åt kronan) råkade till acllen i en beroende ställning.
Den skatt, dessa bönder utgjorde till kronan,
bortförlänades, förpantades eller försåldes till enskilta frälsemän, och
ofta hände, att dessa behandlade och betraktade bönderna
som sina frälsebönder. En anledning till klagomål var
äfven, att kronan mot en viss årlig summa bortförpaktade
räntorna till arrendatorer, hvarigenom kronan väl
frikalla-des från besväret att indrifva resterna och förvandla
skattepersedlarna i penningar, men å andra sidan bönderna
underkastades prejerier af arrendatorerna, hvilka, såsom
klagomålen lyda, flera gånger utkräfde samma betalning,
kommo med stort följe, då de skulle upptaga skatten,
använde origtiga mått o. s. v. Kronoutskylderna växte
ofantligt under Gustaf Adolfs tid, och nya skattetitlar
uppkommo; men konungen iakttog vid deras införande
laga former, och "godtycket, som förut nästan var regel,
visar sig nu såsom undantag" J). Det är sannt, att de andra
stånden och icke minst adlen togo del i bördorna; men
de, som mest deraf tyngdes, voro dock bönderna. Från
dem hördes ofta klagomål, och flerstädes förspordes
oroligheter vid skatternas införande; missnöjet stillades dock
genom den älskade konungens visa åtgärder och lugnande
mellankomst3). Det tyckes dock icke endast varit skattens
storlek, utan lika mycket sättet för dess indrifvande, som
vållat förbittringen. Fogdarna läto ofta komma sig till
’) Geijer, II. 4. s. 42. — ») Geijer, II. 4. e. 53— 54.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
