Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi skola se till, lilla Ernestine, — sade modren,
hvars enda svaghet var fåfängan att i sin dotters ögon synas
det hon icke var, och det hon ej kunde synas för någon
annan. Ernestines besök var tillfälligt, räckte kanske blott
fjorton dagar — hvarföre skulle man bekymra den stackars
flickan med den underrättelsen alt modren var fattig. Detta
var resonnemanget som för majorskan sjelf dolde den rätta
orsaken.
Först sent på aftonen skiljdes gäslerne. Notarien hade
ej på länge haft en så »njulningsrik» afton, och, tilläde han,
nså är det alltid hos vår älskvärda majorska Rolfsberg.
Alltid gladt, ledigt, ett bildadt sällskap, intressanta atrapper.»
Vid detta yttrande, såg man kring Ernestines mun ett
drag som något när liknar det då man smakar på
åttik-körs-bär, en syrlig min, som hon ej kunde undertrycka, di notarien
omtalade stadens »bildade» societet. Detta oaktadt fanns der
ingen enda i sällskapet, som ej med bibehållande af ett lugnt
samvete tog artigheten ål sig.
Ernestine fick ej bo hemma. Tant Tornérkrans kunde
ej undvara hennes sällskap, ulan utbad sig att få frånstjäla
majorskan åtminstone några ögonblick af den »älskvärda
flickans» tid.
Sålunda blef våningen åter snart tom.
Axel Erman hade ncmligen gått tidigt; ty han fann att
han icke var välkommen i societeten. Men äfven en annan
hade märkt det, och då Axel gick väntade honom Emma.
— Kom hit om igen, Axell I dag äro alla så
upptagna; det är icke trefligt, vi kunna ej tala med hvarandra
som fordom.
Axel stadnade och betraktade den goda flickan med
uppmärksamma, liksom forskande blickar.
— Ni Emma är då den enda som känner igen den
gamla lekkamraten.
— Ack ja, käre Axel, det gör jag visst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
