Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - III. Serenaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sr
med lyktan höjde denna elt ögonblick mot Staffan och hans
kamrat och utropade i detsamma: — Aha, är det ni, era
krabater, jag kannor er nog, Lars i Qvämim och Staffan
Kuutsson. I morgon skola, vi träffas hos devördige
kapitel-Uerrarne, och packa er nu er vig!
Innan mannen ännu slulal, hade Staffan med säker hand
mittat en slötnjpoi.-.den förrädiska lyktan, och denna föll nu
krossad till njwfcan.. ......
Då togo både lyktbäraren och den ar Lars nyss
lös-slåppla väktaren snabbt till flykten, mea uppgåfvo derunder
de gäJlaste ifop: inåt feerggården.
Knaparne hörde der ell starkt sorli sågo flera Ijos
blänka, återtogo. derföre i störst# J»aslid«t .bortkastade
inst»umen-tet och drogo sig darqfler undan Ull muren, den de också
utan vidare förhinder uppnådde och öfverstego.
Våra naltvandrare hade följande morgon knappt hunnit
vakna, förrän de verkligen hade en kallelse att redan samma
dag inställa sig inför domkapitlet.
Oeras sak var för denna liden af svåraste beskaffenhet;
de hade nattetid olofligen ingått på sjelfva kongsbusets
område, de hade der gifvil sig i handgcmäng med kunglige
em-betsmäns tjenare, och della hade äodtligen inträffat under
sjelfva Söndagen. Den hetsige Jesper Mattson Cruus fällde
ej heller fördem några förböner; ban yrkade tverlom envist,
att lagen i all dess stränghet måtte på de brottslige
tillämpas.
Och dessa voro dessutom sjelfva vid förhöret inför de
vör-dige fäderna så halsstarriga, att de ej ville uppgifva något annat
skäl för sitt besök i kongsträdgården, än alt de endast för
sitt nöje gått derin.
Jesper Mattson börde med harm berättelsen om de
båda knaparnes svar och ansåg det nödvändigt, att en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
