Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - IV. Jutar i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves varnade gumman för det vådliga i att söka
närma sig de grymma jutarne; Lars var orubblig i sin
föresats och stod snart iklädd den torftiga drägten. Hans egna
kläder gömdes’ under sängen, och hvad som fanns i slädan
lofvade den gamla äfven att tills vidare söka undanslicka.
Komme ej Lars innan qväll’n igen, skulle hon släppa hans
häst in på Qvänumsvägen, då han förmodligen af sig sjelf
skulle vända åter till Bane och sålunda låta dem der hemma
förstå, att någon fara träffat husbonden.
Lars hade härefter ej hunnit många steg på
Ufvereds-vägen, då han redan mötte en hel flock af flyende bönder,
män och qvinnor om hvarandra, de sednare lill större delen
med barn på armen och alla högt jemrande sig öfver
krigets fasa.
— De äro öfver oss lill lusendetal; — svarade en
gubbe på den förmenta flickans spörjsmål om fiendernas
antal, — det var inte värre för fem och fyralio år se’n, då
Rantzow var häruppe med mord och brand. Jag var då
unga pojken jag och misle både far och mor i den fejden.
— Hvarifrån ha de nu kommit tågande? — frågade
Lars ånyo.
— Sörifrån, — svarade gubben. — De ha der bränt
sjelfvasle Gräfnäs slott; och grefve Slen *) har nu, rätt så
hög herre han än är, fåll springa från hus och hem, alldeles
som en af oss gemena.
Efler sådana underrättelser fann Lars det vara hög tid
att begifva sig på hemvägen, och han vände derföre hastigt
åter mot stugan, der häst och släda slodo. Innan han
uppnått densamma, såg han dock redan på afslånd några ryttare
närma sig från Jung; och för alt nu ej väcka några
misstankar, äfvensom af nyfikenhet alt se dessa objudna gäster
på närmare håll, gick han stugan förbi, liksom om han sjelf
*) Lcijonhufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
