Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - V. I Skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tit blotia de öfriga stadsdelarna; ly allt eftersom deras
trupper hunnit samla sig, började de så småningom draga sig
ulikring staden, såväl öfver det fält, som nu kallas
Dompro-stehagen, som äfven, å motsalta eller södra sidan, förbi
Bro-backa, så att de slutligen stölte tillsamman vid stadens vestra
port, der Fahlköpings- och Wenersborgs-vägarna skiljas åt äf
den så kallade Marumsdammen. Här funnos blott få
försvarare, och en mängd lälta ryttare bröto sig sålunda snart
en våg inåt Marumsgalan. De efterföljdes hasligl af en massa
fotknektar, hvilka med svärd och musköter spridde död och
förskräckelse omkring sig, der de dels på galorna anföllo
gubbar och värnlösa qVinnor, dels inne i husen buro våld på
sådana, medan deras roflystna händer ryckte till sig, hvad
gom mest glänste dem i ögonen.
Härunder började de, som anföllo jordvallen vid
Götala-porten, skjuta glödgade kulor inåt staden, »eldkransar»
kastades också dit in, och inom kort såg man på flere ställen
husen i full brand. Nu skulle de redan förut fåtaliga
för-svararnes krafter äfven för eldens släckande blifva splittrade;
och huru man än väntade, huru man kastade forskande
blickar utåt Fahlköpingsvägcn, derifrån Jon Slårck skulle
komma, så syntes ännu ingen hjelpare till. Men den förtretliga
skogen undanskymde också på detta håll bra mycket af
ut-sigten.
Till dem, som försvarade Gölala-porten, kom bud, att de
skulle draga sig inåt staden, der fienden allt tygellösare
började fara fram. Detta blef också snart elt nödlvång, då de
flesta brinnande husen just lågo på Gölala-sidan; och de af
jordvallens försvarare, som ännu kunde föra sin hand till
fosterbygdens värn, begåfvo sig nu till sjelfva stadens
medelpunkt eller till grannskapet af domkyrkan. Utanför dess
portar slod redan en modig vakt, färdig att offra sitt blod för
helgedomens bevarande, och denna bestod, dels af ett urval
af stadens borgare, dels af en mängd hurtiga djeknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
