Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N. J. O. Blommér. Skizz af Aug. Sohlman. (Med lithografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru denna mythkrets, sedan den erhållit sin första
konst-bildning under skaldernas händer, numera visar sig färdig
att öfvergå i målarnes och skulptörernas och företer en
rikedom, skönhet och omvexling, som kan framkalla en
mängd af hittills okända konstnärsidéer.
Bland de gestalter, som framstå i den nordiska
gudasagan, särskiljer man tvenne afdelningar, som utgöra
idealer för nordens andliga lif i dess båda olika ’arter; den ena
kraftfull och imponerande, ej blott genom kolossala former,
utån genom den inre själsstyrkans aningsrika energi, genom
sitt tysta gåtfulla väsende och det sublima lugn, hvarmed
den uppoffrar sig i kampen mot mörkrets makter; den
andra kärlig och huld, representerande den milda, intagande
sidan af nordens lif och natur. Den förra, Asarne, har
varit föremål för lyckade framställningar i skulptur, ehuru
de verkliga skönhetstyperna för dess trenne hufvudgestalter
väl näppeligen ännu kunna sägas vara funna; till den
sed-nare, Vanerna och Alferna, vände sig företrädesvis Blommér;
de harmonierade bäst med hans konstnärliga individualitet.
Den nordiska mythen och det fornnordiska skaldskapet har
med rätta blifvit kallade hedendomens romantik, och det
är isynnerhet de romantiska elementerna i nordens
forn-verld, som slagit an på Blommér och som han velat
konstnärligt tillegna sig. Med synnerlig förkärlek omfattade han
dessa ljusalfer, genom hvilka kristendomen synes blicka in
uti den nordiska mythicismen; hvilkas boning är ljuset och
i hvilka den ändamålsenliga och sköna sidan af tillvaron
är representerad. Det är ingen lätt uppgift att på duken
fästa dessa etheriskt lätta, genomskinligt obestämda och
nästan sammansmältande gestalter, som under namn af elfvor
ännu fortlefva i folktron. I "Elfdrömmen”, ”Sommarqvällen”
‘och ”Elfdansen”, lyckades Blommér först att skönt uppfatta
och framställa elfvornas lätta chor. På kullen vid
skogslundens bryn sväfva ljufva, skära, fagra väsenden; elfvor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
