Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starke Per. Bysägen från Upland, antecknad af Nepomuk (med 3:ne illustrationer af W. Wallander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då fogden icke kunde öfvertala länsmannen att fängsla
den starke Per, så lemnade han och de öfriga den hederliga
unga mannen ensam; Per var mera föYvånad, än förargad
öfver att ha blifvit anklagad som tjuf, ehuru han visste sig
fullkomligt oskyldig. Ingen kunde vara ärligare än starke Per.
Han fruktade icke för att blifva fäld, ty han trodde
orubbligt på lagens rättvisa, såväl som på Guds, men han
skydde för det tal, som skulle uppstå i socknen om denna
sak, i synnerhet bekymrade det honom hvad Sigrid skulle
tänka om honom. Att Lena och fadren icke skulle
misstänka honom, derom var han öfvertygad.
Många, som afundades Per för hans styrka, fröjdade
sig i hemlighet att han nu mera icke skulle kunna »se så
stint ut,» som hittills. På kyrkbacken, i solskottet vid
klockstapeln, der karlarne alltid en stund om söndagarne, före
Gudstjenstens början, skocka sig och sila socknens nyheter,
der dömdes Per förlustig hemmansbruket, ty, mente de,
»Wiksherrn tål icke skälmar.» En gubbe hviskade, att om
sådant skett i hans ungdom, så hade Per icke fått gå lös
länge, utan. kommit genast på slottet i Upsala. Men när
Per sjelf’ ändteligen visade sig der, vågade ingen knysta,
utan alla helsade höfligt på honom, som vanligt.
Det dröjde flera månader till tinget, men hetnma i
Hagsta tycktes ingen bry sig om saken, utan allt gick sin
gilda gång. Endast Håkan var bekymrad, och det med
rätta, ty han visste hur det hängde ihop.
Den elake Nils fröjdade sig att Per skulle blifva knäckt,
han fruktade blott att Håkan skulle yppa sanningen, och
derföre uppsökte han honom dagligen, och tröstade honom
an med bränvin, än med förespeglingar, hur präktigt han
skulle få, när han mottagit bruket och gift sig med Lena.
Då Håkan stundom i sin ångest ville gå och yppa allt
för Per, sade Nils: »var icke dum, då faller hela skammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
