- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1861 /
162

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af M. J. Crusenstolpe - Grefvinnan Lovisa Albertina Tawast, född grefvinna Barck - Wilhelm August Detlof von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedermera i saknaden deraf finna en väckelse, att ingen
sällhet är fullkomlig på jorden.

Grefvinnan Tawast, född den 13 September 1792,
död den 10 Juli 1860, var ett barn af medgången, som
denna hvarken förklemat eller förhärdat. På hennes
bortgång ur tiden kan lämpas denna strof af Yalerius:

”Ingen smickrets libation skall tömmas
På ditt stoft. Det var din tur att gå;
Men du var likväl för stor att glömmas
Och för god att inga tårar få.”



*


Wilhelm August Detlef von Braun.



Åtta år äro förflutna sedan snillena Henric Palmær
och Wilhelm von Braun — begge inbördes förtrogne
vänner och i manna-ålderns och helsans hela styrka —
gjorde ett gemensamt sjukbesök hos en annan vän, med
långt försprång i lefnadsår för dem båda, öfver hvars lif
Damoclis-svärdet då sväfvade. Begge tillsade honom det
tröstande löftet, att när, något förr eller senare, hans
graf blefve bäddad, skulle på den en minneskrans blifva
nedlagd, virad af deras trofasta händer. Så beräknar
menniskan; så korsar ödet alla hennes beräkningar!
Löftet har ej gått, ej kunnat gå i fullbordan, och
vensterhändte härjaren har i stället på den gamle, dem
öfverlefvande vännens skullror vältrat den dubbla tyngden af
smärtan öfver begges alltför tidiga bortgång och af
pligten, att genom saknadens uttryck upprifva de blödande
såren.

Tiden, som läker dem alla, har redan hunnit gjuta
sin döfvande balsam öfver förlusten af Palmær: — såret
efter förlusten af Wilhelm von Braun svider ännu länge
och har ingenting mistat af sin ursprungliga ömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1861/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free