Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den som hon bedt till fadder ioke ville komma. Jag
erbjöd mig då, och det var hon nöjd med.”
"Tacka henne Bkam för det! Nå, vill du ha den rara
guddottren, så gift dig med landtmätam. Ingen är då
närmare om att ta ungen, än J; och han går kanske in
på det för din skull.’’
”Nämn honom inte en gång till, far!” sade Gunilla
och slängde friarebrefvet långt utåt golfvet. ”Slå ihjäl
mig, om far har lust, men tro aldrig att jag tar en
sådan karl.”
”Jag gör dig arflös!” hotade fadren, tagande till det
i hans tycke starkaste alternativ.
”Gerna det”, svarade dottren lugnt. Och hon steg
upp för att gå.
”Men tror du då, att det finns helgon till karlar nu
för tiden?” frågade Sven och tog henne hårdt i armen.
”Låt säga dig, barn, och var inte tokig! Tror du den
Mlen duger till stort som inte någon gång hoppar öfver
skacklarna ? Besinna att karlen är ung och hade
förfas-ligt tråkigt, när han gick och mätte härute hos baronens
på Hof, som allihop voro utlandes. Ungdom och visdom
följs inte åt, vet du val.”
”Jag vet bara det, att fast jag är ung, är jag vis
nog att inte vilja ta en dålig menniska till man. Jag
be-höfver inte gifta mig och jag gör det inte.”
Gunilla jémkade sin arm lös och gick, med samma
bestämda hållning som hon visat i sitt tal. Men kommen
för sig sjelf inom syrenhäcken demere under stora rönnen,
satte hon sig att gråta så häftigt, att tårame strömmade
som ett åskregn öfver kindernas rosor.
”Hvar har den tösen fått sin skaplur ifrån?” sade
Styrbo-Sven när hon var borta. ”Den som skall ta bugt
på henne, får, min själ, ha både näbb och klor!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
