Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Johan Fredrik Berwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan i unga år belönades Berwalds färdighet och
smak med en guldmedalj af Musikaliska Akademien; och
sedan stråken i hans hand mognat till grundlig talang,
fick han någon tid anställning i Petersburg, der han till
och med efterlemnade ett minne som tonsättare af en
treakts Oprett (yL’Heroine de Camour filiaT), hvilken 1811
uppfördes å kejserliga Eremitage-theatem. Men Dupuy,
den tiden chef för svenska hofkapellet, sjelf en
musikalisk storhet, lade sig vinning om, att med stora förmågor
befolka orkestern; och vid sidan af Crusell, Hirschfeld,
Braun, Preumeyer, insattes 1814 Johan Fredrik Berwald
som förste violinist. Två år derefter blef han
konsertmästare. De smeksamt ljufva tonerna i Dupuys violin,
de fylligt smältande i Berwalds, det tjusande behaget i
begges föredrag, anslogo känslans ömmaste fibrer. Som
qvartett-spelare öfverträffade Berwald företrädesvis, och på
hans abonnerade qvartett-soiréer trängdes bokstafligen
musikvänner ur alla bildade samhällsklasser.
Ett anfall af slag slöt Dupuys lif påsktiden 1822
(icke 1823, som tidningarne, från och med Stockholms
Dagblad, till och med Illustrerad Tidning, oriktigt
upp-gifvit) och Berwald efterträdde honom som kapellmästare.
Han var denna plats fullkomligt vuxen, men hade den
oturen, att hafva i företrädaren haft en öfverlägsenhet af
första ordningen och just der ännu oupphunnen, samt i
efterträdaren en lysande början till öfverlägsenhet, på
hvars fulländning den hänförda opinionen alltför välvilligt
anticiperade. Inklämd mellan Dupuy och Foroni, njöt
Berwald icke den rättvisa han förtjente som chef för
hofkapellet.
Hans konserter voro verkliga musikaliska högtider
och som sådana eftersökta. Vid dem biträddes hau ej
endast af den vanliga orkestern, utan tillika af utmärkta
exequerande musikälskare: Falkenholm, Hjerton, Mazér,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
