Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd i Dalarne af Fr. Hedberg. Med illustr. ”En Rättvikskulla”, efter en tafla af J. F. Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulla ledd af en ung flicka, — der en ung mor med
”koppen’’ på ryggen, och hållande mannens hand, samt
muntert svängande händerna fram och åter emellan sig
— och rundt omkring hördes det egendomligt sjungande
och ”kringt” gående dalspråket ljuda. Rättvikskullornas
vackra drägt tog sig särdeles väl ut i det glada solskenet,
infattad i ramen af det grönskande landskapet, med den
klara vattenspegeln och de blånande skogarne; deras
hjert-liga ”Guds fre” ljöd så vänligt emot främlingen att han
tyckte sig hemmastadd här sedan långliga tider tillbaka.
Någonting särdeles eget för den som första gången
besöker Dalarne, är den stora skillnad som råder emellan
folktypen i de olika socknarne. Så är Leksands-karlen
merändels ljus, undersättsig, glad och pratsam. Blå ögon
och vackra rena drag träffar man mycket allmänt i denna
socken. — I Rättvik är förhållandet annorlunda. Merändels
är folket der mörkt, långväxt och mera slutet och
allvarligt. Det ligger något af den finska stammens
kännetecken uti Rättviksboens ansigte. De mörka ögonen, den
bruna hyn, det mörkbruna håret tyckes tyda på något
sådant ursprung. Drägten skiljer sig lika mycket som
folktypen. Då LeksandBdrägten är ljus och mera ledig,
är Rattviksdrägten mera mörk och allvarsam. Q vinnornas
mörka, rodkantade hätta kläder deras merändels något
ovala ansigte särdeles väl, och den hvita spetsen omkring
ansigtet förmedlar Öfvergången ifrån den mörka mössan
till den något brunaktiga hyn.
På vägen till kyrkan reste jag om mer än en kulla,
hvars vackra ansigte och fina söndagsdrägt skulle kunnat
pryda artistens album, — och hvem vet om inte det ideal
som föresväfvat målaren vid framställandet på duken af
den typ af Rättvikskulla som illustrerar min lilla reseskizz,
vandrade förbi mig, gömd bland de talrika skarorna på
vägen? Det säkra är att hon kunnat vara der, och att
Svea. 1864. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
