Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingalif af Skoglar Wästfelt. Med 2 illustrationer - 2. I höganloftsbur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockar i vårsolen lätt förgylldes och i hvars öga en blå
himmel speglade sitt djup.
“Välkommen fader! nu dröjer du väl hemma denna
sommar? Du har ju vunnit nog med byte, namn och ära
i Gardarike och Bjömaland!“
“Tyst, dotter! det lär ej du bestämma när din faders
rykte och ära äro stora nog, för att som en vekling sitta,
sommarn lång, under sotad ås. Tror du kanhända, fast
skägget grånat, att icke ännu denna arm är stark nog att
skicka kämpar till Walhalla eller Nastrands djupa dal ?“
“Nog vet jag och äfven hvar och en som ser din
kämpa-gestalt, fader, att den tid är långt borta då du skulle
komma att lida af ålderssot; men jag trodde hvad folket
säger, att den rike Torkel Leyra skulle vara mäktig och
berömd nog och att den tid äntligen vore kommen då du
skulle stanna hemma hos din dotter och de långa, mörka
vinterqvällame förtälja om dina härfärder och underbara
äfventyr i de fremmande landen. Tiden är så lång...“
“Nå, vid Frigge! hvad skulle fattas dig här i denna
gyllene bur? Ej ens en prinsessa i österlanden har en
höganloftsbur som är rikare och präktigare än din. Har
jag icke försedt vindögat med målade glas från Moreland,
väggarne med de dyrbaraste tapeter från Frankland,
golf-vet med pelsverk från Gardarike, ja! varit nog
dåraktig, att från Miklagård hemföra ej blott en gyllene harpa
utan ock marmorsten till en spisel, som ej en gång finnes
i jarlarnes gårdar. Ej är det, för att som en velding
sitta hemma i ro, som jag nu kommit hit till min gård,
utan för att se om muren, som omger den, är nog fast
och hög, grafven nog djup och antalet tappre män
stort nog“.
“Ack så herrligt“! utbrast Ingeborg, vänd till en af sina
tärnor, Bagnhild, “det blir ofred i landet och vi fa se främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
