Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är sannt, och mina kusiner äro väl fullkomliga
ryssar till både vanor och tänkesätt. Jag föreställer mig
redan kusin Ivar som en ung man i en lång vid kaftan
och luden mössa, för att icke tala om skägget och
tobakspipan. Och hans syster Margaretha sedan ... Usch! hvad
jag måtte komma att få tråkigt i deras sällskap".
“Du öfverdrifver, min kära Gerda", yttrade modren
allvarsamt och tillrättavisande, “och fördomen gör dig orättvis“.
"Så mycket bättre om jag misstagit mig, men jag
tvif-lar derpå“.
Sveaborg hade emellertid kommit i sigte,
ochpassage-rarne hade samlats på däck för att i förbifarten uppfånga
anblicken deraf. Bland de närvarande funnos medlemmar
af flera nationer, och i allas blickar lästes beundran öfver
den stolta fästningens byggnad och läge, samt förvåning
och äfven medömkan öfver dess öde. Finnarne och
Svenskarna som befunnos ombord, betraktade under vältalig
tystnad det stolta fästet, och deras känslor och tankar
fingo sitt uttryck genom Gerda, som halfhögt och med
ungdomlig hänförelse utbrast:
Sveaborg man än dig kallar,
Fast du skild från Svea är;
Och på dina höga vallar
Ej dess fana mer du bär.
Du blef ryckt från hennes hjerta
Ej med ädelt hjcltemod;
Nej, förräd . . .
Den skuggrädda modren lade hastigt sin hand öfver
hennes läppar och tvang henne att tiga, i det hon med
en blick visade på de närstående, som böljade blifva
uppmärksamma på den unga flickan, hvars anletsdrag lågade
af en ädel entusiasm. Förvirrad sänkte hon sina ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
