Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
# nyss i sällskap med sin mor och syster; förmodligen ha
de inte hunnit ur kyrkan ännu“.
“Ack! huru lyckligt om vi kunde träffa dem. De äro
våra närmaste slägtingar, och vi ha rest hit enkom för
att besöka dem“.
“Jag skall genast föra dem lrit“, svarade deras
följeslagare, och sedan han fört de båda fruntimren till en
plats, der de ostörda kunde afvakta hans återkomst,
skyndade han att uppsöka deras anförvandter.
En stund derefter omfamnade de båda systrarna
hvarandra.
Denna dag tycktes för Gerda medföra den ena
öfver-raskningen efter den andra. Det porträtt hon i
inbillningen tecknat af sin kusin Ivar, egde icke den ringaste
likhet med det framför henne stående originalet. Hon kände
att hon rodnade inför denna smärta yngling med de mörka
lockarna, och ur hvars öga en djup och själfull blick
träffade henne. Och huru blyg och tafatt fann hon icke sig
sjelf i jemförelse med hans syster Margaretha, som med
okonstlad hjertlighet omfamnade henne och helsade henne
välkommen. Denna dag, försäkrade hon, hade varit den
angenämaste, hon på länge upplefvat.
Många sådana följde derefter, och nästan hvarje afton
hade Gerda ny anledning att tacka sina kusiner för den
glädje de beredt henne, och de nöjen och förströelser de
förskaffat henne. De läste tillsammans, musicerade, åkte
omkring till vänner och grannar, eller gjorde långa
utfärder med Ivars lilla nätta segelslup genom den vackra
Finska skärgården. Yid fru Ivalows landtegendom i
närheten af Helsingfors fanns dessutom en vidsträckt, välordnad
park, och der hade Ivar och Margaretha så många
barndomsminnen att förtälja. Der var en grotta som de båda
syskonen egenhändigt anlagt, der en bänk eller en
moss-soffa, anbragta af samma händer, och vid hvarje plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
