- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1871 /
87

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Margaretha berättade att hon aftonen förut anländt
i sällskap med sin man, hvilken i handelsaffarer rest till
Sverige, och att hennes första besök gällde Gerda, helst
hon medförde enskilda helsningar till henne från Ivar.

Dödens blekhet och lifvets purpur omvexlade på Gerdas
kinder, då Margaretha lemnade ett litet, väl försegladt bref
och yttrade:

‘•’Nu, Gerda, hoppas jag du icke längre skall hysa
några betänkligheter".

Med darrande hand bröt Gerda brefvet och läste:

"Min älskade Gerda.

För sista gången beder jag dig, blif min brud. Kom,
och på mitt hedersord lofvar jag dig att du snart, rätt
snart, skall få återvända till Sverige, ty inom kort, och
sedan endast några anordningar blifvit vidtagna, skall jag
hafva upphört att vara — rysk undersåte.

Din i döden trogne Ivan."

äO Gud! huru skall jag kunna tacka dig", utbrast
Gerda och förde brefvet till sina läppar. "Ivan, min Ivan,
du älskar mig då verkligen högre än allt jordiskt. Nu är
jag din — din för alltid!"

"Låt oss då vidtaga alla åtgärder som äro nödvändiga
för en snar förening. Min man medför alla papper och
handlingar som erfordras för lysningen, och så snart det
är utlyst, resa vi till Helsingfors, der Ivan är oss till möte
och der allt skall vara i ordning för brölloppet".

Gerda var öfverlycklig. Hon egde ingen annan önskan,
knappt någon annan tanke än den att få återse Ivan; nu
hade han gifvit henne det bevis hon fordrat på hans kär- ,
lek, nu var hon säker derpå.

Det var en ljuf och mild sommarnatt. Ålands haf
låg som en spegel och återgaf den bleka fullmånens bild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1871/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free