Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivan hvilade i sina fäders graf och Gerda bodde på
sin ärfda egendom. Hon kunde icke skiljas från den jord
som gömde hennes makes stoft; hon yar otröstlig i sin
sorg, ty dermed förenade sig de bittraste sjelfförebråelser; hon
såg numera allt ur en annan synpunkt än förut.
jag förblindade!“ klagade hon, “jag fordrade för
mycket af honom. Jag betänkte ej att mannen icke kan
bryta sitt ord, utan att offra sin heder, och jag betviflade
styrkan af en kärlek, som likväl visat sig trogen i döden.
Ack, min mor, du hade rätt ändå, nu inser jag det, min
föresats var ingenting annat än en ensidig fördom — en
nyck, kanske — och dock förspildes vår lycka derigenom.
Hon satt vid sin mans graf omedveten om tidens flykt,
och mången afton fördes hon af medlidsamma grannar eller
af sina tjenare med mildt våld derifrån. Yid sådana
tillfällen bad hon att man- måtte låta henne stanna der, till
dess döden befriade henne och förde hennes själ till de
ljusa rymder, der hennes Ivan väntade henne.
Det var vinter, snö hade fallit ymnigt och kölden var
bister. Gerda gick som vanligt till kyrkogården men hade
svårt att komma fram genom snödrifvorna, som hopat sig
mellan grafvarna. Då hon slutligen uppnådde målet för
sin vandring, var hon trött och varm, men utan att akta på
kölden stannade hon qvar, till dess hennes tjenare, oroade
genom hennes långa frånvaro, uppsökte och förde henne hem.
Några dagar derefter ändade en häftig förkylning
hennes lif.
Yid hennes begrafning var den lilla kyrkogården
uppfylld af åskådare, som alla hade känt ett djupt deltagande
för den sörjande enkan eller, som hon allmänt kallades,
Bruden på Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
