Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska upptäcktsresor i Polartrakterna af C. R. Sundström. Med 2:ne träsnitt, samt porträtter i stålstick af Otto Torell och Adolf Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hågen för dessa farder afstannade så småningom,
då hvalfiskfångsten, hyilken under långliga tider i dessa
nordliga trakter gaf så rik afkastning, småningom
försämrades och nästan upphörde. Expeditionerna höllo en tid
på att alldeles afetanna, men upptogos dock med fördubblad
ifver af engelsmännen, som mellan 1818 och 1845 utsände
expedition på expedition till både norra och södra
Ishaf-vet, bland hvilka yi särskildt torde böra nämna Parrys
försök att på isen framtränga norrut från Spetsbergens
nordliga kust — ett företag, som utgör första början till
att på det enda säkert möjliga sättet lösa den stora och
så mycket omhuldade planen att uppnå nordpolen, — och
Franklins ryktbara och olyckliga expedition, som år 1845
afgick från England för att norr om Amerika framtränga
till Stilla hafvet, och af hvars medlemmar ingen enda
person återvände hem. Detta var den sista arktiska
u£p-täcktsresa, som företogs från England. Mellan 1848 och
slutet af 50-talet afsändes väl talrika expeditioner till den
ö-labyrinth, som i norr ömgifver Amerikas fastland, men
dessa farder, hvari äfven nordamerikanare flitigt deltogo,
hade till hufvuduppgift att uppsöka Franklin och hans
olyckskamrater. Men samtidigt gjordes dock geografiska
upptäckter af vigt; så utforskades och kartlades en god
del af Amerikas nordligaste trakter, hvaijemte
nordvest-passagen år 1853 uppdagades af M’Clure.
Sedan det dock ändtligen år 1857 lyckats för M’Clintock
att framtränga till det ställe, der Franklins expedition
fdnnit sin undergång, och sedan’ det blifvit nästan med
visshet ådagalagdt, att ingen af dess medlemmar ännu
befunne sig vid lif, utsändes icke vidare från England några
arktiska expeditioner. Engelska Amiralitetet har sedan
dess ihärdigt vägrat att lyssna till de många förslag, som
i detta hänseende blifvit framstälda. Hela saken skulle
också troligen hafva fått länge hvila, om ej amerikanare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
