Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nornorna. Poem af Wilhelmina. Med illustration efter Prof. J. P. Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Göthernas rykte kring jorden
På vikingadrakarna flög.
Från nornan man blickarna sänker
Och skådar ett Valhall, i smått,
Då ej utan stolthet, man tänker
På alla de minnen, som gått
I arf, om båd hjeltar och under,
Den långa, den lysande rad,
Se’n Saga, i Söksabäcks lunder,
Vid susande böljorna qvad.
Så konstnärens tanke stod färdig
I bild. — Den tillhörde ett folk
Och var både ämnad och värdig
Att blifva en känslornas tolk.
Och derför den skänktes åt Henne,
Den unga furstinnan, som är
De skandiska rikena trenne
Så kär — så oändligen kär.
Och du, majestätiska norna,
Verdandi! — Med systrarna två
Du talar ej, du, om det forna,
Som sjunkit i dimmorna grå.
Nej, utaf den stund sig förnyar
Du drar både sötma och guld;
Men varsnar du mörknande skyar
Du bedjande blickar på Skuld.
Wilhelmina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
