Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina Nilssons födelsehem af Fr. Hedberg. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det anbud som konstvännen gjort henne. Hon
inackorderades nu i Halmstad, handleddes der i musik och sång af
fröken Valerius, sedermera friherrinnan Leuhusen, och
gjorde under hennes vård sådana framsteg att hon snart
kunde öfverlemnas till den nu aflidne, grundlige och
utmärkte tonkonstnären och läraren Frans Bervald i
Stockholm, under hvars ledning hon gjorde så hastiga framsteg
att hon redan i Febr. 1860 kunde uppträda på en i
hufvudstaden gifven konsert, — den enda vid hvilken hon
hittills der låtit höra sig.
Nu var banan bruten, och inom kort afreste hon till
Paris för att hos mästarne Masset och Wartel ytterligare
utbildas för sin svåra och sköna konst.
Det dröjde nu icke längé förrän verldsstaden och sedan
hela Europa genljöd af den uppmärksamhet, den beundran,
som den unga sångerskan väckte. “Nordens blonda dotter",
som parisertidningame kallade henne, segrade redan vid
sitt första uppträdande, och sedan dess har hon gått allt
längre framåt, från triumf till triumf. Från Frankrike till
England, från England till Amerika, — och dermed är
verlden eröfrad, och eröfrad icke blott af konstnärinnan,
utan hvad som är mera sällsynt: äfven af den aktade, den
rena qvinnan, på hvilken icke ens en skugga af tadel
kunnat fästa sig.
Martha, Nattens drottning, Violetta, Margareta, Mignon,
Ophelia, — se der de roller i hvilka hon uppträdt, och i
hvilka hon som sångerska och skådespelerska förtjusat den
nyckfullaste och strängaste publik i Europa.
Parisertidningame och tidningame från England hafva öfverbjudit
hvarandra i beundrande lofsånger öfver den unga “divan" ...
hela Paris har med andlös förtjusning hört henne i Ophelias
vansinne låta de melankoliskt sköna tonerna af neckens
polska ljuda genom stora operans salong, hvars
juvel-gnistrande publik öfverhöljt henne med blommor, — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
