Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppar Olof. En skärgårdshistoria satt på rim af Frans Hedberg. Med titelvignett af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid rodret stod han kraftig,
Och solig var hans blick;
Invid hans sida syntes
En yngling, späd till skick.
Men såg man noga, fann man att
Det röjdes klara spår,
Inunder ungersvennens hatt
Utaf ett vågigt hår,
Likt Elins.
Fem år förgått med storm och snö, med vår och sommarflod,
Sen uppå Stora Möjans strand hos Anders bröllop stod.
Det var en fager aftonstund med lätta vindars sus,
När läsförhöret slutadt var i främste bondens hus.
Nu satt man vid ett rågadt bord, och åt och drack i fred,
Och gjorde, som vid boken nyss, i faten godt besked.
Den gamle komministern tog på fisken just en half,
När kronolänsman trädde in, så stugugolfvet skalf.
Det blef ett bugande och krus, ett skrapande med fot,
Man var så hjerteligen glad att få ta’ länsman mot!
Snart satt han bredvid bondemor, som radade upp fat,
Som om hon ville qväfva rakt herr länsmannen med mat.
Han, van att vara öfveralt, tog seden der han kom,
Och åt som om han mat ej sett, och slog med skämt sig om.
Och mycket blef det taladt nu om fisket, hur det gick,
Om skatterna som öktes på, och hurdan skörd man fick.
Om kolportörerna som fått på ön helt nyss tribut,
Och som på Lilla Möjan kört ur pigor djeflar ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
