Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert af Claes Lundin. Med 2 illustrationer efter taflor af Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Tunis samt på sistnämnde plats målade ett porträtt af
beyen för Karl XY:s räkning. Äfven senare företog han
resor, dels inom Sverige, i synnerhet till Dalarne ånyo
samt till Helsingland, dels i utlandet och besökte Paris
återigen. Hemma var han i ständig verksamhet, i
synnerhet i sin atelier, äfven i egenskap af lärare vid akademien
samt såsom kostymordonnatör vid kongl. teatern och hade
likväl tid öfrig för sällskapslifvet, der han ständigt var den
glade, angenäme, alltid efterlängtade och välkomne.
Så förflöto åren närmast före den stora skandinaviska
utställningen i Stockholm. Ju närmare tiden före
utställningens öppnande nalkades, desto lifligare visade sig
verksamheten i konstnärens arbetsrum. Höckert hade redan
målat “Bellman i Sergells atelier", en genrebild af ganska
stor, om också ej utomordentlig förtjenst, hvilken Svea i
år återgifver i träsnitt. Sergell är sysselsatt att modellera
en meaaljongbyst af fru Schröderheim, hvilken derför
sitter pa modellbordet i ateliern. Bellman har infunnit sig
på besök och föredrager som bäst en ny sång,
ackom-pagnerande sig sjelf på cittran. Bildhuggaren hvilar sig
ett ögonblick från arbetet med medaljongen och lyssnar,
liksom fru Schröderheim, till skaldens improvisation,
under det i dörröppningen visar sig ännu en lyssnare,
konungen sjelf. Konstnärens färgrikedom visar sig äfven
i denna bild.
Efter fullbordandet af denna tafla, egnade Höckert
-sig åt utförandet af en större målning, hvilken redan länge
sysselsatt hans tankar, innan hon böljades på duken.
Långt från fäderneslandet talade han ofta om de ämnen
ur dess historia, hvilka han ansåg lämpliga att behandla
med penseln. Historiemålare i ordets egentliga bemärkelse
var han icke. Det stora i uppfattningen hade ej kommit
på hans del. Men allt pittoreskt, som kunde gifva
anledning till en god färgharmoni, uppfattade han spirituelt,
Svea, 1872. “12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
