Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert af Claes Lundin. Med 2 illustrationer efter taflor af Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnfle trakt. Men det var endast dén sista lifsgnistan
som glimmade upp. Taflan blef aldrig ens påböljad i farg.
I början af sommaren 1866 låg konstnären oftare på
sjukbädden, än han stod framfor sitt staffli. Men äfven
på plågolägret var hans fantasi i verksamhet, och han
skämtade hellre än beklagade sig. Ämnen till nya taflor
fbreslogos och diskuterades med de kamrater och öfriga
vänner, som besökte honom. Han . nöjde sig ej med att
stanna inom de bildande konsternas områdé. I sällskap med
en af sina vänner roade han sig ofta att göra
utkast till . små noveller och berättelser, dels behandlande
någon episod af hans eget lif, dels, och hellre, diktade för
ögonblicket. Man måste hafva kännt Höckert under
sådana stunder för att riktigt sätta värde på hans rikt
utrustade natur. Han var då icke längre den ytlige
verlds-mannen, för hvilken han stundom blifvit tagen.
Sedan han åter tillfrisknat så mycket att han kunde
företaga en resa, begaf han sig till vestkusten, der han i
ett stärkande hafsbad hoppades kunna måhända återvinna
sin helsa. Han vistades i Marstrand, deltog der åter i
sällskapslifvet och lemnade badet i September för att
återtaga sin verksamhet, men hann ej längre än till
Göteborg, der han plötsligt afled, den 16 i nyssnämnde månad,
i sin moders armar. Han hade således ej lefvat mycket
längre än 40 år. Men hans lif hade varit den begåfvade
konstnärens soliga lif.
»Men när du, sorgsne, ser hur döden smög
Sig fram till mästarn, hvilkens verk vi lofva
Odödligt pris, hvad må du dervid tänka
Om lifvet och dess löften på vår jord?»
Så sporde den ädle prestmannen, domprosten Per
Wieselgren, då han i Göteborgs domkyrka, den 20
September 1866, invigde Höckerts stoft till den sista hvilan.
le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
