Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Michael Bellman. Poem af Frans Hedberg, Med afbildning af C. M. Bellmans staty af Alfr. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ar som hörde vi en gammal saga
Ifrån vårt slägtes arla barndomstid,
I hvilken löjen stråla, suckar klaga,
Som är naiv nog att till nöje taga,
Och djuptänkt mer än nog att blifva vis dervid!
Och det fins ineden sång i hela verlden,
Som kan förliknas vid den som är hans;
Ett barn utaf sin tid i mycket är den,
Men ock ett barn af hvaije tid som fanns,
Och hvad som bäst dess äreminne skrifver,
Ar det, att den är vår, är fosterländsk:
Som Béranger var fransk, som Ifalberg blifver
En äkta dansk, som Shakspeare typen gifver
Utaf en engelsman — är Bellman äkta svensk!
Det är vår glädje han i dikten målar,
Och gisslar han, så är det våra fel;
Vår klara sommarsol det är, som strålar
Från himlen ned uti hans herdespel!
Vårt gamla språk det är, det malmfullt rika,
Som klär hans tanke uti smidig drägt,
Och hur de än från idealet vika,
Hans glada kunder, äro de oss lika,
Kött af vårt eget kött och barn af samma slägt.
Här sjöng han ofta; under denna gamla,
Af åren än ej brutna Djurgårdsek,
Vid zittrans toner såg man folket samla
Sig tyst och väntande från dans och lek.
Det älskade sin skald, det hörde gerna
Hans glada strängaspel i qvällens stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
