Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne mästerverk af svensk målarekonst af Cl. Lundin. Med afbildningar - 1. Thors strid mot jättarne af M. E. Winge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrskade också ständigt en ädel konstnärsvänskap mellan
Carl den femtonde och Winge. De förstodo och högaktade
hvarandra.
Ännu vid några och tjugo års ålder hade Winge
icke begagnat ^pensel — med undantag af den som sattes
i hans händer hos mäster Wallander. Pennan hade varit
det medel, som gifvit uttryck åt hans rika fantasiskapelser.
Det var först då Boklund återvände till fäderneslandet,
som Winge lärde sig att begagna färg till uttrycksmedel.
Han var redan trettio år, då han blef läijunge i den
verkliga målareskola, som upprättades vid akademien och
för hvilken Boklund sattes till föreståndare. Der lärde
han sig snart handtera penseln, om också icke lika ledigt
som pennan, dock tillräckligt for att vinna det stora
priset. Genom sin behandling af 1857 års prisämne,
“Carl den tionde vid Axel Oxenstjernas dödsbädd",
tillerkändes honom nämligen den kungliga medaljen och
dermed rättighet att söka resestipendium. Detta stipendium
tilldelades honom också nyssnämnde år.
Det var ett nytt stadium på hans bana. Ända till
ett par och trettio års ålder hade han icke sett annat
af konsten, än hvad fäderneslandet kan hafva att visa.
Nu anträdde han sin “europeiska tur“, den stora
studieresan, utan hvilken äfven den mest begåfvade måste
finna sin utveckling ofullkomlig. Han begaf sig först till
Diisseldorf, men stannade der blott en kort tid. Sedan
han der upphunnits af sin vän och studiekamrat August
Malmström, skyndade begge till Paris. Malmström hade
strax efter Winge äfven erhållit stipendium. De hade
studerat tillsammans i Stockholm och känt sig dragna
till samma måL Den nordiska sagan var de begge
konst-närslärlingames käraste samtalsämne, då de sutto vid
hvarandras sida under arbete eller då de lustvandrade i
Stockholms omgifhingar eller, såsom de ofta brukade,
Svea, 1873. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
