Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Peter Eskilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick han anställning som underofficer yid Göta
artilleriregimen te i Göteborg, hvilken tjenst han dock snart
lem-nade för att öfvertaga befattningen som bokhållare vid
’ arbetsinrättningen sammastädes. Dessa olika sysslor
handhade han med den största noggrannhet och punktlighet,
aldrig försummande att utföra hvad honom ålåg, men väl
görande “öfverloppsgerningar“. Och likväl lekte hans håg
åt helt andra ting, framför allt åt teckningskönsten som
var honom kär från barnets dagar. Han fick se några
pastellporträtter af den i Uddevalla bosatte danske
porträttmålaren Richter, och nu kunde han ej längre hålla
tillbaka sin inre kallelses mäktiga drift. Han tog
lektioner hos målaren Brusewitz, lärde sig snart att
hand-tera kritorna och böljade porträttera, först sina vänner
för intet, derefter dem som ville kontant betala sina
konterfej.
Han skulle nu bli konstnär, sparade ihop en liten
summa, lemnade sin befattning och begaf sig en vacker
dag till Stockholm. Han var redan en tretio års man,
då han intogs som elev i konstakademiens antikskola 1850.
Tack vare lifmedikus Nerman, i hvars familj han åtnjöt
hägn och vänskap, kunde han genom flit och ihärdighet
förvärfva sig konstens elementer. Af en medlem af den
mot konstnärer sällsynt frikostiga familjen Dickson i
Göteborg erhöll han ett reseanslag för två år och begaf
sig på detsamma år 1853 till Diisséldorf, der han vann
tillträde till Tidemands atelier och fick åtnjuta denne
mästares särskilda handledning. Nu gick han raskt
framåt och kom med goda förhoppningar tillbaka till
Stockholm år 1859.
Dessa förhoppningar gäckades dock snart. En kris
inträffade i konstnärens själslif. Han kunde ej återfinna
sig sjelf, ej gifva uttryck åt hvad som rörde sig inom
honom. Hans taflor blefvo allt sämre och sämre, “for*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
