Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Wilhelmina Stålberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härmed, och hon blef strängt tillrättavisad. Hvad hade
en stackars flickunge på parnassen att göra? Men på
samma gång kunde man ej låta bli att i smyg för andra
visa prof på hennes poetiska begåfning, för att skryta
dermed. Man visar ju» äfven ibland abnormiteter för
penningar. Så både uppmuntrad och undertryckt i denna
sin utveckling, förde naturligtvis den unga ett glädjelöst
lif, i hvilket hennes förstulna samqväm med sina drömda
idealer voro ljuspunkter, under det att den trettonårigas
hvardagliga sysselsättningar egnades åt att brodera “på
hvitt“ att sy handskar åt handskmakare, förfärdiga
tyllmössor åt nipperbodar samt äfven undervisa tre
pensionärer, som föräldrarne togo till sig. Då fadren dog, blef
genom ödets ironi just dottrens poetiska begåfning ett
medel för den fattiga fostermodrens underhåll.
Ännu blott sexton år gammal, hade Wilhelmina
likväl mod att låta sitt ungdomsqvitter tränga till
allmänheten. 1819 böljade hennes signatur bli synlig i
Stockholmsposten, .men vingarne växte ej fort på den tiden,
och först 1826 utkom anonymt hennes första bok “Min
ungdoms idealer. Poetiskt försök af ett fruntimmer,“
utgifven till förmån jor en nödstäld familj, deri hon
allegoriskt .ställer sin framtids horoskop. Det dröjde i tolf
år innan något nytt arbete af henne utkom i bokform,
“En omnihus£ärd“ (1838), följd af “Emmas hjerta“ (1839),
hvilken sista öfversats -på tyska.
Dos&a första flat på skriftställarebanan rönte ingen
(egentlig framgång, men Wilhelmina sjöng ändå: hon hade
.behof deraf. En gång -besökte Svenska Akademiens
dåvarande “ständige“ sekreterare, Franzén, såsom kyrkoherde
i Klara i Stockholm, enkefru Stålberg, då hans
uppmärk-SÄmhet fäates vid foäterdottrens versar. Han förordade
dem hos Akademiei^, som. äfven belönade dem, “ehuru
haai ansåg sig ej böra tråda henne att offeutligen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
