Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Carl Fredrik Meijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, landsteg i Livorno och tog under hemresan i
ögonsigte de förnämsta europeiska landtfästningarne.
Återkommen till Sverige, blef han 1829
fortifikationsbefäl-liafvare i Karlskrona och Karlshamn, 1831 major, 1840
öfverste, under tiden utsedd till sekreterare i den år
1839 tillsatta “defensionskomitén“, 1844 tillförordnad och
1847 verklig befälhafvare för fortifikations- och
ingeniör-kåren. År 1852 utsågs Meijer till militärledamot i högsta
domstolen och samma år till förste styresman i
krigs-vetenskapsakademien. Sex år derefter tog han afsked
ur fortifikationskåren, vid hvilken han då’ varit i femtio
år anstäld som officer, och upphöjdes till generallöjtnant.
Under 1862—65 var han president i krigskollegium,
hvars siste president han blef, och tog sistnämnda år
afsked ur armén.
Sin nu lediga tid tillbragte han likväl icke i
sysslolös overksamhet och med stillsamt ätande på
pensions-brödet, under komfortabel hvila på skurna lagrar.
Der-till var han för mycket van vid arbete och verksamhet.
Den menskliga naturen har sin lag, som ej får kränkas,
om hon icke skall lida förfång. Den lagen är vanans lag.
Den arbetsamme kan ej bli lätting, utan att rubbas ur
sitt normala esse.
Meijer utgaf år 1867 en bok om “Kriget mellan
Sverige och Danmark åren 1808 och 1809“, hvilken
egentligen är en källskrift, men dock skall “fylla en lucka
i vår krigsvetenskapliga litteratur“. Den boken var
Meijers sista offentliga uppträdande, men sjelf var han
ännu i några år kry och rask och mottog i flor, sjelf
åttioårig, sina vänners hyllning i en bankett. Efter
densamma började åren taga ut sin rätt. Urverket var
utslitet, lodet nere och matta voro hjertslagen, tills han
efter ett kort aftynande slutligen på ofvan sagda dag
afled i Stockholm, känd af många, värderad och afhållen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
