Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thure Jönsson Roos af G. H. Mellin. (Till grefve Georg v. Rosens teckning: «Herr Thure Jönsson återvänder från riksmötet i Vesterås, Johannis 1527)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa konung Gustaf af alla hans arfvegods och utbetala
hvad han hade utlagt till* rikets bästa/4 Det var en ung
adelsman, Måns Bryn tesson (Liljehök) från Vestergötland,
som tog herr Thure afsides och förmådde honom att
gifva vika för konungens fordringar. Thure sade dock,
att han ville foga sig till eftergifvenhet, endast med
vilkor att konungen icke skulle tvinga honom till något
“lutheri“. “Vill han icke vara goder,“ säges han hafva
yttrat, “få vi väl en annan tid råd med honom“.
Flere beskickningar afsändes för att bönfalla hos
konungen att han ville återtaga regeringen, men forst
på fjerde dagen lät han formå sig att åter uppträda i
klostersalen. Den djupa vördnad hvarmed han mottogs
af de församlade visade genast att han icke missräknat
sig, då han spänt deras oro och väntan till det yttersta.
Med tårar och böner att han ville återtaga kronan,
knä-föllo de ifrigaste och krönikan säger, att “föga fattades
att den menige hopen hade kysst hans fötter.“
Konung Gustaf visste att begagna sig af
sinnesstämningen och stunden. Icke blott beviljades hvad han
fordrat, utan den kungliga makt, som han från denna
stund tillegnade sig var i sanning en fullständig
envålds-makt. Yäl sammankallade han stundom äfven sednare
ständerna, men det var endast för att bekräfta hvad han
beslutat. Så ansåg han och så utöfvade han kungamakten.
Så snart han ånyo antagit regeringen, visade han
ingen skonsamhet. Mot den för sin öfvertygelse och den
gamla läran ifrigt kämpande Linköpingsbiskopen visade
han en stränghet, som sårade den sitt fädernesland älskande
gamle mannen i djupet af hans hjerta. Då han afslog
Thure Jönssons förbön, att den gamle blott under sin
lifstid skulle få behålla sitt biskopssäte Munkeboda, var
detta tvära afslag ej nog, utan han fordrade borgen for
biskopens undergifvenhet och tvang horilm att qvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
